Tvingades fly från missbrukare – 90-årige Verners berättelse

Verner Svensson, 90 år fyllda och med dålig höft, darrar inte på manschetten. Hade han bara varit tio år yngre och haft rörligare lekamen hade missbrukaren åkt på en rejäl propp.

– Otäck upplevelse, aldrig varit med om maken i hela mitt liv, säger Rälla-boende Verner.

Händelsen har Ölandsbladet redan rapporterat om och den skyldige är häktad.

Nu berättar Verner, 90, om kvällen då en drogad missbrukare trängde sig in i Verners hem för att riva ut allt i hyllor, lådor, kylskåp....ja, allt.

– Till och med tavlor och bonader rev han ner från väggen. Han for omkring som fan, säger Verner, själv oförmögen att röra sig som en speedad belsebub. Utan rullator klarar han sig inte och även med det tvåhjuliga hjälpmedlet är gången både långsam och mödosam.

– Det är höften och knäna, de är illa. Men det är inget fel på munnen, skrattar Verner som dock blev mållös av den behandlinghemsplacerade stockholmarens besinningslösa framfart.

– Först såg han rädd ut, men efter ett tag fick han något frånvarande i blicken. Och han sa ingenting, han bara ställde till...det var utslängt något för jävligt.

– Hade jag varit i god vigör hade jag svimslagit honom på en gång!

Men den krassa verkligheten gjorde att Verner inte kunde göra mycket mer än att titta på.

– Jag är orörlig och hjälplös, förklarar han med bister min.

– Nu är jag inte så farligt rädd av mig, men efter en halvtimme blev jag orolig och bestämde mig för att gå över till grannen.

– Då, när jag gick min väg, var jag rädd. Jag tänkte att när han fått vad han vill ha så ger han sig väl på mig.

Sakta smet Verner ut utan att den ovälkomne skräckgästen märkte hans sorti.

Den lilla promenaden till grannen tog sin tid och därmed tog det också tid innan polisen kom till Rälla och Verners bostad.

– De högg honom på plats. Då hade han varit i huset i över en timme, men det är ett stort hus så han hade mycket att stå i.

– Men hade jag vetat var han kom ifrån, från ett hem här i närheten, hade jag ringt dem istället. De känner jag sedan länge och är god vän med. Jag vill inte dem något illa genom att berätta det här, säger Verner.

Tur i oturen var att den drogade missbrukaren knappt förstörde något, det han lämnade efter sig var stor oreda. Hjälp att städa har Verner redan fått och när Ölandsbladet pratar med honom förbereder han sig för den första natten i huset efter förra fredagens skräckupplevelse.

– Jag har inte känt mig rädd, men det här hänger väl i ett tag. Jag har bett polisen om att få ha en pistol under kudden!

– Ja, en sådan där pepparspraypistol, fast det säger de nej till.

– Polisen säger att det aldrig kommer att hända igen, men man vet aldrig . Det är så mycket tok som händer och inga straff får de heller, muttrar Verner, klar i analysen av missbrukaren.

– Jag förstod på en gång att han var annorlunda.