Stormbyar på vindkraftsmöte

BORGHOLM

En gång i tiden, för inte så länge sedan, var vindkraft något fint och lite korrekt ”vänstertjusigt”. Men nu när det ser ut att ta ordentlig fart i branschen blåser storkapitalisterna undan idealister och skogsmullar. Kulingvarning var också utfärdad inför Vindkraftsveriges årsstämma i Borgholm den gångna helgen.

Hela vindkraftseliten – projektörer, leverantörer, idealister och annat ”grönt” folk – var samlad för att konferera och även göra studiebesök (se tidigare artikel i Ölandsbladet) på öländska satsningar på vindkraft. Solen sken, vindarna blåste. Kort sagt, allt borde andas idyll. Men under den miljövänliga ytan stormar det. Och mest stormade det på det årsmöte som Svensk Vindkraftförening (SVIF) avhöll på lördagen.

Redan innan årsmötet hade det mullrat i allehanda tidskrifter av typen ”Miljömagasinet” och andra fanzines med främst vindkrafts- och miljöfolk som primär läsekrets. Enligt An Wennberg, ledamot av Bottna Vinds styrelse (där för övrigt Percy Barneviks bror, Willy, också är ledamot) vill ”affärsintressena ta över medlemsorganisationen SVIF med nära 1 500 medlemmar.

– Vi är en fet läckerbit för de där herrarna som bara tänker på pengar.

FARA

Hur skulle då ”affärsintressena” kunna ta över en ideell organisation? Jo, dessa kaptialistiska krafter har bildat två vindorganisationer: ViS (Vindkraftsleverantörerna i Sverige) samt VIP (Vindkraftens Investerare och Projektörer). I den förstnämnda organisationen återfinns exempelvis det här på Öland inte helt okända vindkraftsföretaget Vestaas. I VIP hittar man ett av An Wennbergs och hennes sympatisörers verkligt röda skynke: Vattenfall.

– Vattenfall har hela tiden varit en bromskloss när det gäller vindkraft och miljövänlig, småskalig energiproduktion, säger hon bland mycket, mycket annat.

Teorin, eller faran, inför årsmötet var att SVIF skulle gå samman med ViS och VIP och bilda ett gemensamt bolag: Svensk Vindkraft AB.

– Men det skulle ha varit mycket olyckligt. Det skulle ha varit ungefär som om Svenskt Näringsliv skulle ha en gemensam organisation med LO och TCO, säger Erik Karlsson som startade Vindenergi Väst redan 1990.

INTRIGER

En gemensam interrimsstyrelse har under året jobbat med sammanslagningen, men årsstämman lyckades förhindra detta. Något som An Wennberg och Erik Karlsson är mycket nöjda med. Det är däremot inte Annie Jacobsson som jobbar på Eoulus Vind och som suttit med i interimsstyrelsen.

– Det blev tydligen en för stor fråga för medlemmarna i SVIF. Det hade annars varit bra med en gemensam branschorganisation.

Farhågorna för att idealisterna i SVIF skulle ha utraderats av Vindkraftsföretagen tycker Annie Jacobsson saknar helt grund.

– Trots den gemensamma organisationen skulle det fortfarande ha varit tre olika juridiska personer.

Annie Jacobsson säger sig nu ha tröttnat på intriger, konspirationsteorier och ränksmideri.

– Men jag kommer förstås fortfarande att jobba med vindkraften inom Eolus Vind.

SEKTERISM

VIndkraft har under senare tid fått ett rejält uppsving, särskilt i våra grannländer Danmark och Tyskland. Men nu alltså även i Sverige. Och med allt tal om utsläpp av koldioxid och andra miljöfarliga ämnen accelererar intresset för vindkraften än snabbare. I detta sammanhang bli de givetvis även tal om reda pengar – energi genererar givetvis mängder med pengar. An Wennberg medger också att hennes ursprungliga 10 000 kronor för någon andel i Bottna Vind nu är värd betydligt mer.

– Jag skulle tro att det rör sig någonstans mellan 350 000 till 400 000 kronor.

Idealitet och pengar verkar dock vara rätt dåliga sängkamrater. Den förre ordföranden i SVIF, Mikael Henriksson, fick också respass när han som An Wennberg uttrycker det ”fraterniserade med storkapitalet”.

– Han är representant för en tillverkare av vindkraftverk. Vi ska vara etiskt rena och inte ha bindningar till företagen.

Men hon tycker också att Ölandsbladet är ”infama” när vi lite putslustigt börjar likna stridigheterna inom vindrörelsen som ”sekteristiskt käbbel”.

Vad blir då kontentan av allt det här?

– Vi har valt en ny ordförande, Jan Åke Jakobsson heter han, och vi står självständiga.

– Nej, vi vill inte sitta i samma båt som företagen. Då har vi ingen att förhandla med, inflikar Erik Karlsson.

Men bryr sig ”storföretagen”...