Så förskingrade Marc-Andreas Milius 32 miljoner kronor

SJÖSTORP/GRANKULLA

– Du har lurat oss. Du har stulit miljoner från vårt företag.

– Ja, det har jag gjort, för jag vill leva ett gott liv, jag är bara 36 år. Nu är jag miljonär flera gånger om och ni kommer aldrig att få se mig igen. Det kan jag garantera er. Dessa ord skall enligt uppgift till Ölandsbladet ha varit de sista Marc-Andreas Milius, 36 år, sade till ledningen för den stora däckkoncernen i Tyskland, som han svindlat på 32 miljoner kronor i svensk valuta.

Under den gångna helgen har koncernens jurister varit på Öland för att spåra de försvunna miljonerna. Var finns alla pengar?

– Hur man än räknar så har han inte förbrukat mer än en bråkdel av det han stulit, så var finns pengarna?

På Öland? Nergrävda i en säck i skogen? På ett konto som tillhör någon annan? Ingen vet. Det är som hämtat ur en thriller, en deckare av Mankell.

PORSCHE GT3

Marc-Andreas Milius, som satsat stort på norra Öland, körde ihjäl sig på autobahn nära Hamburg vid 20-tiden en kväll i slutet av april i år. Han var enligt uppgift på väg till Öland för att avsluta köpet av Grankullaviks pensionat, som ägs av Torvald Krumlinde, 73. Krumlinde vill sälja på grund av åldersskäl och Milius har varit intresserad en längre tid.

– Alla papper var i ordning, allt var klart och det vara bara namnteckningarna under köpehandlingen som fattades. Jag är chockad, det är obegripligt, säger Krumlinde.

Marc-Andreas Milius skulle betala fem miljoner kronor för pensionatet; en del av pengarna skall ha funnits i den kraschade Porschen. Han körde olyckskvällen en Porsche GT3 med över 400 hästkrafter. Bilen, som närmast kan jämföras med en Formel 1-racer, gör över 300 kilometer i timmen och kostar två miljoner kronor. Det är en extrem och exklusiv bil, även i Tyskland. Milus rände rakt in i släpet på en framförvarande lastbil med en fart på 200 kilometer i timmen – ingen Porscheförare ligger i högerfilen utan forsar fram i den fria vänsterfilen, men det gjorde inte Milius.

Till en början talades om självmord, men de tyska juristerna tror inte på den teorin – något annat har hänt, men vad? Milius hävdade i samtal med däckkoncernens ledning att han led av cancer och även senare har han upprepat påståendet om en obotlig sjukdom. Men ytligt sett föreföll Milius fullt frisk, ”frodigt sydtysk”, då han i februari var inkallad som vittne i rättegången om dubbelmordet på norra Öland förra hösten. Han var kallad som vittne för att berätta om vissa pengatransaktioner och lån i samband med en större skogsaffär, som rörde sig om en dryg miljon kronor – Milius hade betalat förskott och var fanns nu skuldebrevet; det var saken som skulle utredas i rättegången. Han var alltså inte misstänkt på något sätt.

INGET FEL PÅ BILEN

Bara några dagar innan olyckan hade Milius haft krångel med sin exklusiva Porsche och den hade setts över i en auktoriserad Porscheverkstad; det fanns inget fel på bilen. Inte heller den tekniska undersökning som gjorts efter olyckan har kunna påträffa några fel på bilen. Olyckan är därför en gåta. Till en början var de tyska myndigheterna inte ens säkra på att det var Milius, som återfanns helt sönderbränd i Porschen, men DNA-prov visar att det är han, den eftersökte storförskingraren.

Vid kollisionen med den framförvarande lastbilens släp fattade både släpet och Porschen eld. Räddningsarbetet stängde autobahn i sju timmar. I Tyskland blev olyckan, alldeles bortsett från de kriminella implikationerna, mycket uppmärksammad eftersom den var så gåtfull: En Porsche som i 200 km i timmen ränner in i en framförvarande lastbil.

BEDRÄGERIET

Under min mer än 40-åriga verksamhet inom journalistik och nyhetsarbete har jag aldrig stött på en märkligare historia än denna; mina journalistkollegor i Tyskland, som jag pratat med ofta de senaste dagarna är lika förbryllade, fascinerade och häpna. Den artikel ni här läser grundas på följande källor:

* Samtal med åtskilliga invånare på norra Öland.

* Samtal med de tyska advokater som under tre dagar besökt Öland för att kartlägga vad Milius äger, vad han investerat i och möjligheterna att återvinna det förskingrade – 32 miljoner kronor.

Bedrägeriet var föga sofistikerat och de byggde på och kunde genomföras tack vare det förtroende Milius åtnjöt inom det stora företaget. Uppenbarligen var han en mycket god säljare i det större formatet. Det handlar här inte om ett och annat däck hit och dit utan om däckbehovet i stora delar av Östeuropa, hans ansvarsområde. Marc-Andreas Milius var sedan år 2000 anställd i däckkoncernen, som omsätter miljarder. Milius var skicklig och han var omtyckt. Han avancerade till VD för östförsäljningen. Därmed hade han, som VD, teckningsrätt. Han kunde föra stora summor pengar vart han ville och för ändamål som han endast i efterhand behövde redogöra för – han var, som, sagt VD, en betrodd person.

Milius utnyttjade sin ställning på så sätt att han tog ut 20 000 euro, ibland 30 000 och han redovisade det öppet i bokföringen: ”Marc Andreas – 20 000 euro” (för det och det ändamålet). Så långt var allt i sin ordning, alla kunde se att Marc hade tagit ut pengar och det var inget konstigt med det, han hade rätt till sådana transaktioner. Men pengar, utlånade eller på konton, skall finnas med i balansräkningen som tillgångar eller skulder. Milius skickade emellertid in förfalskade balansräkningar till koncernens huvudkontor för sin verksamhet; det höll några år men sedan föll allt samman inom loppet av ett par minuter när revisorerna greppat vad han gjort; det var föga sofistikerat.

– Två minuters granskning och vi såg direkt vad Milius hade haft för sig, berättar de tyska juristerna.

MILIUS TILLGÅNGAR

På norra Öland är Mark Milius en omtyckt person; alla kallar honom ”tysken” fast han är från Tjeckien där han har sin fru och sina tre barn. Hela familjen skulle flytta till Öland och eftersom han har tre barn skulle det bli en ett välkommet tillskott till nedläggningshotade Böda skola. Att ”tysken” skulle återöppna macken i Mellby, Pump, var än mer uppskattat på norra Öland eftersom det inte finns någon mack i Byxelkrok.

Milius hade även andra investeringar på gång, bland annat uthyrning av maskiner samt inköpet av Grankullaviks pensionat. Borta i Sjöstorp hade han år 2004 köpt ett par tomter av en lantbrukare i trakten. Han bebyggde tomterna med trevliga sommarhus målade i gult. Dit skulle familjen flytta. Han köpte ytterligare några tomter, han köpte skog, ett kort stycke från Sjöstorp, till en början för en halv miljon; han skulle betala mer sedan, en miljon. Allt detta, skulder, skog, hus kommer nu de tyska tyska juristerna att kräva tillbaka eftersom det är utlånat/köpt/förvärvat/skänkt med stulna pengar. Han gav till exempel 675 000 kronor för macken, men där är det nu strid om vem som skall betala saneringen av den förorenade jorden, vilket kommer att kosta mycket stora pengar.

Vissa tillgångar har Milus skrivit på sin fru, men de tyska juristerna betraktar detta som skendokument, som ej är giltiga. Det bolag Milius äger på norra Öland och där grannen Esa Ateva, Sjöstorp, är suppleant i styrelsen, har i en skrivelse till Kalmar tingsrätt, författad av Ateva, begärts i konkurs (se separat artikel). Esa Ateva säger att han är chockad över vad som framkommit om Milius.

– Jag lärde känna honom ”över stenmuren” när jag var ute och rastade hunden. Vi pratade med varandra och blev kompanjoner.

Överallt talas det om det förtroende som Milius ingav, hur omtyckt och mysig han var. Men han hade också en annan sida. Om något gick honom emot i en affär, om det strulade, kunde han bli riktigt otrevlig, berättar en affärspartner.

”SMÅTTIGHETEN”

Vad som förvånar de tyska juristerna, som alltså gått igenom Milius svenska tillgångar på Öland de senaste dagarna, är ”småttigheten” i vad han företagit sig med pengarna. Här har vi en man med 32 miljoner i tillgångar, kontanta pengar. Han köper:

* En mack i Byxelkrok där jorden är förorenad, vilket kostar hundratusentals kronor att sanera.

* Han, som inte vet ett skvatt om skog och som inte ens är intresserad av jakt, är beredd att betala en miljon kronor för en praktiskt taget värdelös skogsmark i Getterum.

* Han bygger sig en alldeles vanlig, utseendemässigt ganska trist men ändå trevlig sommarstuga med garage och gäststuga vid en livligt trafikerad väg. Det är absolut inget extra eller påkostat med denna stuga.

* I Karlskrona har han gjort samma meningslösa investering, bland annat i 40 hektar vresig Blekingeskog.

De tyska juristerna som nu på koncernens vägnar kartlägger Milus svenska transaktioner säger:

– Det hela är obegripligt, det är egentligen inte riktigt klokt, att först förskingra 32 miljoner kronor och sedan plöja ner en del av pengarna i dessa fullkomligt triviala verksamheter.

Det enda Milius förefaller ha kostat på sig var Porschen; några snygga kläder hade han inte utan han gick i säckiga jeans och fleecetröja. Ingen guldklocka blänkte på armen. I Blekinge skall Milus ha haft en hel del kontakter med en däckfirma, som han möjligen kan äga. Men detta är ganska oklart.

KOMPLICERAT

Att återvinna det som Milius förskingrat kan bli juridiskt komplicerat. Brottet har begåtts i Tyskland. Den som ärver, frun och barnen, finns i Tjeckien. En del tillgångar samt kanske alla miljonerna finns i Sverige och på norra Öland.

– Men om någon skulle ärva de tillgångar som Milius lämnar efter sig så ärvs också samtidigt skulden – och den är på 32 miljoner kronor, säger de tyska juristerna.

Det tyska juridiska maskineriet har, efter DNA-bekräftelsen på att det var Milius som fanns i Porschen, nu kommit igång. En svensk juristfirma biträder i försöken att återanskaffa det som förskingrats.

IDYLL

Marc-Andreas Milius sommarstuga är som sagt föga märklig, den ser ut som hundratals andra – rektangulär, 80 kvadratmeter kanske, står på plintar, vid sidan av finns ett stort garage och bakom garaget står en badtunna vars vatten kan uppvärmas. På tomten finns ett par stora ekar, stenmuren i tomtgränsen ut mot Kyrkvägen är påbörjad men inte färdiglagd. Vid infarten till garaget står en kruka med penséer och i träden sitter färgglada fjädrar, pynt från i påskas då familjen var på besök.

– Ja, de var här i påskas, säger en granne som Ölandsbladet stöter på när tidningen går runt på tomten med de tyska juristerna.

Milius hustru skall ha varit på Öland även efter makens död. Så sägs det i varje fall.

– Vi hade väl ingen närmare kontakt, men han tycktes vara en trevlig prick. Man blir ju chockad när man läser Ölandsbladet och ser vad han gjort.

– Det är obegripligt.

– Norra Öland är ju värre än Chicago.

– Vad skall hända härnäst?

Det är några kommentarer som jag uppfångat de senaste dagarna. De gulmålade, nybyggda sommarhusen ligger i Sjöstorp på vägen mot Grankulla, strax efter den skarpa kurvan, till höger om vägen. De tyska juristerna fotograferar, de besiktigar tomten, de försöker kika in i husen men gardinerna är rejält fördragna för alla fönster, göken ropar från söder, den första jag hört i år, näktergalen kluckar i snåren.

– Vad kan en sådan här idyll betinga i pris?

– Jaa du, säger jag. För min del skulle jag nog, om jag hade pengar, men det har jag inte, kunna ge en miljon, kanske 1,5 miljoner kronor.

– Inte mer. Då återstår 31 miljoner kr att återvinna, säger juristen som frågat mig.

– Aber, wo ist das geld?

Ja. Var är pengarna? Var detta hans dröm, hans vision om ett gott och annat liv: en sommarstuga på norra Öland, en bensinmack och ett pensionat?