Revisorer tveksamma till fler lån

Mörbylånga kommun befinner sig i en ekonomisk rävsax. Medborgarna vill givetvis ha så god kommunal service som möjligt – bollhallar, skolor, äldreboenden, bibliotek, simhallar, kommunalt VA i varenda by med mera, med mera. Men nu varnar även revisorerna för att lånekarusellen måste få ett slut.

Soliditet, ett ekonomisk term som i huvudsak beskriver hur stor del av en kommuns tillgångar som är finansierade av eget kapital, brukar i landsbygdskommuner ligga på någonstans mellan 60 - 80 procent.

I Mörbylånga beräknar en alldeles färsk revisionsrapport att siffran kommer att hamna på lite drygt 38 procent vid utgången av år 2009. (Skulle man räkna in pensionsskulden hamnar soliditeten på knappt 17 procent).

Jaha, vadå då?

Jo, poängen är att en kommun visserligen inte kan gå i konkurs, men av staten är ålagd att ha balans i sin ekonomi (Dessutom är det sunt även för en kommun och dess inbyggare att få debet och kredit att gå ihop någotsånär).

Mörbylånga kommun har under de senaste åren lånat oerhört stora summor för att bland annat finansiera två sporthallar, äldreboendet i Färjestaden, nybyggnation av vägar samt utbyggnad av VA-nätet, bara för att nämna några punkter.

Den externa upplåningen låg redan år 2006 på 205 miljoner kronor. Fortsatta investeringar för perioden 2007 - 2009 beräknas till 284 miljoner.

Detta kan inte fortsätta, vilket även Ölandsbladet påpekade i en intervju med kommunalrådet Kent Ingvarsson (m) långt innan den aktuella revisionsrapporten nu presenteras.

Denna, med mörbylångianska mått mätt, gigantiska låneskuld kan i ett värstascenario medföra dels en skattehöjning, dels att kommunen inte får låna mer pengar – åtminstone inte till hyfsade villkor.

Dessutom kommer den kommunala budgeten att belastas med ett fett minus i finansnettokolumnen (räntekostnader).

De politiska följderna blir givetvis också ”intressanta” ur ett antal olika perspektiv.

Det finns politiker som vurmar för byggandet av ett nytt högstadium i Färjestaden. Revisionsrapporten går inte in i detaljer, och granskarna skriver definitivt inte ”glöm det”, men slutsatsen blir ändå: glöm det.

Boll, sport- och simhallar finns också på önskelistan hos relativt många beslutsfattare – glöm det.

Ytterligare en het potatis är äldreboendet i Degerhamn, där en så kallad framtidsgrupp spånat fram ett bygge med åtta platser som torde bli landets dyraste äldrevårdsplatser – glöm det.

Men politiker kan överraska och övertrassera konton...

Revisorerna varnar alltså mellan raderna att det får vara slutlånat för Mörbylångas del inom överskådlig framtid. Ändå slutar rapporten med ett märkligt litet utbrott:

”Det är viktigt att kommunen genom reinvesteringar och nyinvesteringar svarar upp mot de krav som samhället ställer på service och utbildning, En utbyggnad av dessa funktioner i takt med såväl ökade nominella krav som en ökad befolkning i kommunen ställer krav på ökade resurser.”

Kommunens ekonomichef, Elisabeth Wahlström, tycker också att det är en egendomlig passus i ett annars ganska dyster granskning av kommunen.

– Det lär bli svårt. Det vill säga att möta den krassa verkligheten för politikerna, säger hon torrt.

– Kommunen måste bli restriktiv med investeringar framöver. Det kommer bara att finnas utrymme för cirka 30 miljoner kronor årligen ett långt tag framöver.

Annars?

– Annars slutar det med att vi bara kommer att få betala räntor och inget mer.

Finns det då ingen roligare utväg för kommunen? En väg som politiker med spenderbyxorna på sig kan ta, men som ändå inte inbegriper vansinniga skattehöjningar?

Jo, det gör det faktiskt.

– Man skulle ju kunna tänka sig en enorm inflyttning av mycket rika skattebetalare till exempel, eller så...

Och här avslutar vi samtalet med en drömsk ekonomichef.

Kontentan är alltså: framtiden i Mörbylånga blir lite av en återgång till framlidne kommunalrådet Hardy Peterssons (c) era med hårda nypor och inte en onödig krona.