Revisorer sågas 14 år efteråt

BORGHOLM

Minns ni när Per Lublin dängde kommunens ”nådiga lunta” i skallen på dåvarande kommunalrådet Jan Engelholm? För att sedan vägras ansvarsfrihet och därefter sparkas från sina kommunala uppdrag?

– Ett exempel på när revisionen låter sig användas på ett sätt som inte alls var avsikten. Nämligen att avlägsna personer som uppfattas som besvärliga på något sätt, sägs det i en aktuell granskningsrapport.

Nu tas det unika ärendet upp på regeringsnivå.

I en granskning av hur den kommunala revisionen fungerar i allmänhet – beställd av expertgruppen för studier av offentlig ekonomi på finansdepartementet – intar Per Lublins vredesutbrott på kommunstyrelsens sammanträde den 12 november 1996 en särställning.

– Det straffrättsliga efterspelet leder till att den förtroendevalde, dömes till böter för ringa misshandel. Det hela verkar tämligen oproblematiskt. I kommunalrättsligt hänseende leder emellertid händelseförloppet till en rad märkliga och rättsligt intressanta skeenden, konstaterar enmans-utredaren docent Olle Lundin.

MÖJLIGEN UPPRÖRANDE

Det ”märkliga” är att kommunens revisorer gör entré i handlingen genom att rikta en så kallad anmärkning mot Per Lublin varpå fullmäktige inte ger honom ansvarsfrihet och dessutom entledigar honom från alla kommunala uppdrag.

– Revisorerna menar att handlandet strider mot stadgandet i 1:2 RF som säger att den offentliga makten ska utövas med den respekt och värdighet som är utmärkande för ett demokratiskt samhälle, noterar Olle Lundin.

Lundins analys följer den linje regeringsrätten senare intog.

– Fallet är ett exempel på att revisionen går ärenden som avviker från själva syftet med revisionen. Att slå någon i huvudet med en pappersbunt kan möjligen tyckas upprörande men påverkar knappast i egentlig mening kommunens ekonomiska intressen eller verksamheten i övrigt. Revisionen användes där som ett verktyg i ett led att avlägsna en person som uppfattades som obekväm av majoriteten.

– Kommunrevisorerna avviker helt från det uppdrag de erhållit från fullmäktige. Fallet visar att revisionen, och ansvarsfrihetsfrågan, inte är verksamma instrument i fråga om att avlägsna, entlediga, förtroendevalda som inte längre åtnjuter fullmäktiges förtroende, hävdar Olle Lundin.

GUBBJÄVEL OCH UTVISAD

Protokollet från det famösa budgetsammanträdet i kommunstyrelsen berättar om dramatik på hög nivå:

”Ordföranden tilldelar Per Lublin en skarp varning för olämpligt uppförande. Per Lublin går då till handgripligheter mot ordföranden, slänger sammanträdesprotokoll mot honom, slår därefter budgeten i i huvudet på honom med mera och kallar honom därefter bland annat för gubbjävel. Han blir utvisad och sammanträdet ajourneras för tillkallande av polis.”

ÖVERSPELAD

När det gäller granskningen som sådan sågar Olle Lundin kommunallagens skrivning om ansvarsfrihet.

– Vad gäller revisionen så är frågan om ansvarsfrihet, som är högst central för revisorerna, fullständigt överspelad av både rätts- och samhällsutveckling.

– Det vore i dag högst anmärkningsvärt, och sannolikt rättsligt omöjligt, att stämma socialnämndens ordförande för att nämnden återigen överskridit budgeten med 25 miljoner. Tanken på de förtroendevaldas skadeståndsansvar i dylika situationer är passé, anser han och föreslår att revisionen enbart ska bli kunskapsskapande med fullmäktige att hantera ansvarsfrågorna.

– Revisorerna ska inte uttala sig i ansvarsfrågan och ansvarsfrihet bör över huvud taget utmönstras ur kommunallagen.

AVLÄGSNAS

Dessutom anser han att ”den partipolitiska kopplingen hotar revisionens oberoende”.

– En brännande fråga är om de förtroendevalda ska ha kvar sitt inflytande över revisionen. I ett teoretiskt systematiskt perspektiv torde det vara klart att de bör avlägsnas.

Som ordförande för kommunrevisorerna 1996 satt Lars–Erik Larsson (C).