Protester mot protestant

MÖRBYLÅNGA

Norra Viken -projektet i Mörbylånga har tagit en helt ny vändning. Nu samlas folket – cirka 500 namnunderskrifter hittills – och protesterar mot den enda mörbylångabon, Sylvia Olofsson Hiller, som vågat överklaga byggprojektet.

För ungefär ett och ett halvt år sedan (4:e oktober 2008) kunde Ölandsbladet avslöja att ett konsortium, med en israelisk affärsman i spetsen, förhandlat med Mörbylånga kommun i ett antal månader om ett bostadsprojekt i Norra Viken.

I slutet av november samma år anlände så den israeliske affärsmannen, Ramon Harel, med en hel delegation av arkitekter, advokater och byråkratfolk, till kommunborgen i Mörbylånga för att presentera sin multimiljonplan för området och hela orten lyftes i ett euforiskt rus.

Nu skulle äntligen Mörbylånga dyka fram ur skuggorna från storebror vid brofästet.

De storstilade planerna ångade på utan några nämnvärda stötestenar. Visserligen kom det lite grumsande från Naturskyddsföreningen (oro för strandskyddet), men det klarades snabbt av.

Men så plötsligt dundrade den stora stoppblocket ner från himlen utan egentlig förvarning. En boende på Köpmangatan, Sylvia Olofson Hiller, krävde att kommunen skulle göra något åt den förväntade trafiken, annars skulle hon överklaga planen.

RÄTT ATT ÖVERKLAGA?

I kommunborgen blev det en aning svettigt, men ingen beslutsfattare trodde att hon, miljöpartisten som suttit i såväl miljö- och byggnadsnämnd som fullmäktige, skulle göra allvar av sitt hot.

Men det gjorde hon.

Kommunen reagerade genom via sin krisgrupp – miljö- och byggchef Mats Lindahl och stadsarkitekt Marie Christine Svensson – be länsstyrelsen att snabba på med ärendet, vilket man också gjorde. Planen för Norra Viken betraktades vara av synnerligen vikt för allmänintresset och kommunen.

Länsstyrelsen höll ord och deras beslut som kom bar några veckor efter att överklagandekarusellen dragit igång – Sylvia Olofsson Hiller betraktades inte som så kallad sakägare. Hon hade inte rätt att överklaga ärendet, enligt länsstyrelsens bedömning.

MODIG

Men Sylvia Olofsson Hiller gav sig inte. Det finns en instans till – regeringen.

– Mitt hus ligger bara tre meter från vägkanten (Köpmangatan, red.) och det talas i planen om 6 000 bilar om dygnet, påpekade hon och lovade att driva ärendet vidare till regeringsnivå.

– Det är klart att jag går vidare, sa hon i en intervju med Ölandsbladet för en kort tid sedan.

Men nu börjar det mullra i folkdjupet på allvar:

”Protest mot överklagan av Mörbylångas utveckling – Norra Viken, hamnområdet!

Vill du att Mörbylånga ska utvecklas? Skriv ditt namn på listan!”

Uppmaningen har hittills följts av cirka 500 personer, däribland kända profiler som Eddy Johnsson (S), som plitat dit sitt namn. Och därmed kan man självklart tala om massiva protester mot ortens enda – och måste man medge, tämligen modiga – protestant.

EU?

Låst läge? Dags för showdown som i en gammal Westernrulle?

Nja, kanske inte ändå.

I ett e-postmeddelande till Ölandsbladet påpekar Sylvia Olofsson HiIler att hon kan avstå från överklagandet om kommunen ”bekostar ett träplank utmed gatan och dessutom ljudisolerar mina fönster utåt gatan.”

Men hon hotar också med ”att gå till EU” om det inte blir någon lösning på hennes problem.

Det är alltså inte hon som har skulden till fördröjningen av planens förverkligande utan kommunen som är njugg och ovillig att lyssna på henne.