Onsdagsvandring: Med stövlar på fötterna kan man gå långt
HULTERSTAD
Det finns människor som bara kan ge sig ut och gå bara för att njuta av naturen och få några timmars avkoppling tillsammans med likasinnade. Arne Lagerstedt och hans vandrande vänner är ett exempel på detta sedan 17 år.
Junikväll i Hulterstad på sydöstra Öland. Säsongens sista vandring med Friluftsfrämjandet Södra Ölands lokalavdelning. Med matsäck i bagaget och stövlar på fötterna – åtminstone de som varit med förr.
– Vi brukar försöka rekognoscera innan, men det är inte alltid vi hinner och då kan det kommit något stängsel i vägen. Och vädret vet man ju aldrig riktigt i förväg, så det är spännande. Vi rekommenderar alltid stövlar på, berättade lokalavdelningens vice ordförande Bo Sundman.
”LITE VUXENDAGIS”
Lätt förväntansfulla stod man där och småpratade i väntan på att Arne Lagerstedt, som anordnar vandringarna, skulle ”kommendera” framåt.
– Vi går ut till platser som folk normalt inte besöker. Gärna lite udda, spännande och mindre kända. Och fikat är viktigt. Det är lite vuxendagis, skämtade Arne.
Åtta onsdagskvällar under våren har lokalavdelningen, i samarbete med Studiefrämjandet, anordnat vandringarna. Man började med Nunnedalen en solig, men blåsig, kväll i april och har sedan fortsatt varje vecka på olika delar av södra Öland. En onsdag bar det dock iväg norrut, till Näktergalsstigen i Borgholm. Då slöt hela 123 personer upp, men i snitt har vandringarna samlat omkring 70 deltagare, vilket också var kvällens antal och lika många som bor i Hulterstad.
KAFFE MED MYGGEN
Bybon Ingrid Ljungholm Dal delade villigt och engagerat med sig av allt hon visste om sin hembygd, bland annat om Hulterstad kyrka med anor ända från 1100-talet, och hon var inte sen med att nämna att Hulterstad blev Årets Ölandsby 1999.
– Vi var de första som fick utmärkelsen och det är vi väldigt stolta över. Det lever vi länge på.
Däremot dröjde det inte länge förrän vandrarna avvek från den asfalterade bygatan för att i stället bege sig ut i våtmarkerna. Efter ett uppehåll vid ”Göran (Olssons) dämme”, där dessvärre det mesta av vattenspegeln verkat växt igen, fortsatte man till strandängarna. I sällskap av tusentals surrande knott och några fridfullt betande hästar avnjöts matsäcken, innan det var dags att vända hemåt i den ljusa försommarkvällen.
