Öland för litet för Holland

Borgholms Holland-satsning, succé eller fiasko?

Svaret är varken eller. Familjer har kommit och i några fall även gått.

– Marknaden finns, men Öland räcker inte till längre, säger näringlivschefen Anders Nyholm.

Exempel från andra kommuner avskräcker, kommuner där aggressiv marknadsföring efter ”guld-och-gröna-skogar-recept” lockat till stora skaror av inflyttare för att snart resultera i rejäla bakslag där upp till 60 procent av de nya medborgarna återvänt hem, besvikna på drömlandet i norr.

I Borgholm sker allt i makligare och tryggare takt. Sedan starten 2005, då näringlivskontorets Anders Nyholm och EU-samordnaren Jörgen Samuelson agerade svenska kommun-pionjärer på den stora emigrationsmässan i holländska Utrecht, har 12 till 15 ( mer exakt siffra än så går inte att få) familjer flyttat hit varav merparten också stannat.

I dag finns tio holländska familjer i Borgholm, nitton vuxna och fjorton barn.

– Vi var första svenska kommun på mässan någonsin och blev nedtrampade, det var en mycket märklig upplevelse, minns Anders Nyholm från Utrecht-besöket 2005.

Märkligheterna i Utrecht resulterade i att regionförbundet startade ett EU-finansierat pilotprojekt där Borgholm agerade piloter på planet med holländare ombord.

För att snart få knivskarp konkurrens på rutten till Sverige.

– Förra året var det 30 kommuner på plats på mässan, det har växt undan undan för undan.

Flytt-intresset förklaras i termer som utbredd kriminalitet, alltför stora skolor, trafikinfarkter och allmänt trångbott – i vissa delar av Holland tusen personer per kvadratkilometer, att jämföra med Ölands drygt arton.

– De som flyttar hit, ofta välutbildade och välmotiverade yngre med barn, söker en bättre tillvaro. När de väl bestämt sig för att flytta hit, ett stort steg som bör tänkas igenom flera gånger, står kommunen beredd att hjälpa till med en mottagningsapparat, vårt ”Holland Kantoor”.

Så vitt Anders Nyholm vet så ligger ingen nederländare samhället till last.

– Ungefär hälften har eget företag, den andra hälften har annat arbete.

Några har dock flyttat hem igen, en del relativt snabbt, andra efter några år.

– Varför har vi inget riktigt grepp om. Ingen har varit missnöjd med Borgholm eller Öland utan troligen beror det på mer personliga skäl; hemlängtan eller att en affärsidé inte gått som man tänkt sig. Vi får räkna med att folk flyttar hit och härifrån, så är ju livet.

Tio familjer, 33 personer, efter fyra års arbete och medfinansieringar i EU-projekt en siffra Anders Nyholm varken kan förklara sig nöjd eller missnöjd med. Hur mycket kommunen satsat i egna medel kan han för övrigt inte svara på.

– Eftersom allt var så nytt fanns inga förväntningar från start. Det jag konstatera är att holländarna är ett spännande tillskott och att vi måste få in nytt blod på Öland.

Samtidigt räcker Öland inte till.

– Borgholm har gått i bräschen några år och nu lämnar vi över till regionnivå. Kommunerna i Kalmar och Kronobergs län samarbetar vid årets mässa i Utrecht och det är på den nivån Borgholm och Öland ska vara, inte ensamma utan i ett större sällskap. Ibland är Öland för litet.

Irene de Veer kom till Öland och Borgholm i samband med projektstarten 2005 och är fortfarande inkopplad i hollandsarbetet. Av egen erfarenhet vet hon att efter en tid drabbas alla inflyttare av hemlängtan.

– Efter två-tre år kommer frågorna: har jag gjort rätt, är det verkligen här jag ska bo, är det dags att flytta tillbaka? Så är det, så kände jag och i min familj.

I familjen de Veers fall ställdes återflytten in.

– Framtiden för barnen fick oss att stanna. Med tanke på kriminaliteten och skolorna i Holland har de det bättre här.

Mässan i Utrecht är denna helg.