Oenigt ja till vindaffär

MÖRBYLÅNGA

När hände det senast att center- och miljöpartister röstade nej till ett vindkraftverk? En rykande aktuell TP-fråga. Och svaret?

Vid ett fullmäktigemöte i november år 2009 i Mörbylånga kommun...

Kommunalrådet Kent Ingvarsson (m), som likt Ölandsbladet fått signaler om att skattebefrielse på egenproducerad vindkrafts-el inte var ett tillstånd som varar för evigt, kunde tänka sig att backa ur den mångmiljonaffär (38 miljoner kronor) som Mörbylånga stod i beredskap att skriva på.

Men så blev det inte.

Vid de folkvaldas möte på tisdagskvällen i den uppfräschade aulan på Skansenskolan ställde han visserligen pliktskyldigast en fråga om skattelagstiftningen till o2/Vindkompaniets representant, Paul Stormoen – som givetvis var där för att se till att affären skulle gå i lås, snabbt och geschwindt.

– Vi har ingen anledning att tro att den här lagen (alltså skattebefrielsen på vind-el, red.) ska ändras, försäkrade dock Paul Stormoen, som fick inleda ärendet med en liten programförklaring som inte gjorde många särskilt mycket klokare.

Även Hans Sabelström (c) undrade om en lag från 1994, det vill säga innan vi blev EU-medborgare, verkligen kan gälla i evigheters evighet.

– Vad är det som diskuteras idag, undrade Hans Sabelström.

Men även han fick ett undanglidande, eller åtminstone oklart svar.

Många ledamöter, däribland Jan Nilsson (fp), vars parti redan i kommunstyrelsen reserverat sig mot affärsuppgörelsen, undrade om inte det hade varit bättra att satsa vindpengarna på Öland i stället.

– Öland är väl fortfarande solens och vindarnas ö, eller hur?

Det många ledamöter hakade upp sig på, bortsett från det oklara affärsupplägget i sig, var att allt gått så rasande fort. Ville Mörbylånga hoppa på just det här vindkrafttåget var slutdatum satt till den 1:a december. Annars skulle...ja, vadå?

Men Kent Ingvarsson ansåg att denna ”omörbylångianska” snabbhet var ett plus i sammanhanget.

– För det mesta klagas det på att allt tar så lång tid. Och nu när det går undan – ja, då går det för snabbt.

– Så länge kalkylen håller, och det gör den, belastas inte skattekollektivet. Och s tycker jag att de tär en rimlig affär.

Annika Olsson (c), ledamot i arbetsutskottet och en av få centerpartister som senare skulle rösta ja till affären, lyckades med en egendomlig felsägning i all upphetsning kring vindaffären.

– Det här är en bra affär. Vi visar att vi menar allvar med att skapa en uthållig ”grön” kommun,började hon och slog fast att:

– Det spelar ingen roll var vi placerar kärnkraftverket.

Det sistnämnda påståendet väckte förstås en viss förvånad munterhet i församlingen.

Nu var det inte enbart folkparitet med Jan Nilsson som hade invändningar och tvivel om denna förment lysande affär.

En hel bunt centerpartister, som annars av lång tradition har varit det ”gröna partiet”, plus samtliga närvarande (två) miljöpartister och ölandspartisterna, ville ta det lugnare med just denna vindaffär.

Såväl Ulla Hultenius och Sven Oskar Tornegård, båda centerpartister, yrkade på återremiss väl medvetna om att affären då skulle spricka med tanke på tidsgränsen den 1:a december.

Anne Wilks (mp) framhöll dock utan krusiduller att en återremiss inte skulle fungera.

– Det ges fler tillfällen. Vi kan väl shoppa runt och göra en bättre och billigare affär. Jag yrkar därför på avslag, sa hon.

Men Michael Granstedt (s) sammanfattade föredömligt kortfattat de våghalsigas inställning:

– Våga titta framåt. Snälla fullmäktige våga, vädjade han lätt gråtmilt.

Och som gick det som det gick. Vid den efterföljande voteringen blev det 31 - 15 till vindaffärens favör.

Om något år eller så, någon gång efter 2010, får facit. Var det en bra affär? Blir det skatt på vind-el eller inte?

Hursomhelst lämnade o2/Vinkompaniets vice vd, Paul Stormoen, mötet med ett stort – och lättat leende. Ganska likt Cheshirekatten i Alice i Underlandet...