Marodörer eller miljövårdare?

ÖLAND

Är det böndernas fel att Östersjön mår dåligt av all övergödning? På såväl Naturskyddsföreningen som statliga Naturvårdsverket finns det folk som på fullt allvar menar att Östersjön skulle må bättre om det öländska jordbruket flyttade till inre Småland.

– Otroligt onyanserade påhopp tycker de öländska bönderna, som också undrar vad som skulle hända med världsarvet om korna flyttade till Emmaboda...

Häromveckan kunde Ölandsbladet meddela att det kustnära jordbruket, inte minst det öländska, var föremål för en grundlig genomgång av naturvårdande myndigheter och organisationer. Östersjön mår som bekant dåligt av den övergödning som pågått i decennier. Kväve- och fosforläckagen måste minska om vi någonsin ska slippa rubriker där ord som ”Algblomning” och ”Döda havsbottnar” är flitigt förekommande. Som en av miljöbovarna i sammanhanget har det kustnära jordbruket utpekats. Enligt tillgänglig statistik står jordbruket för ungefär 50 procent av utsläppen i havet.

De största mängderna kommer av geografiskt naturliga skäl just från det kustnära jordbruket. Följaktligen har sakkunniga bedömare kommit med ett antal uppseendeväckande botemedel mot detta. De mer rabiata föreslår en drastisk minskning av det öländska jordbruket. Att helt lägga ner eller flytta den öländska jordbruksproduktionen till inlandet, tycker dock mer sansade miljövårdare kanske inte är riktigt realistiskt.

I Ölandsbladets artikel (22 maj ”Dags för en nedskärning av det öländska jordbruket?”) säger Ulla Britta Fallenius på Naturvårdsverket: ”Det skulle inte vara helt fel (med en flytt av öländska kor och annan jordbruksverksamhet, reds anm). Men mest realistiskt är att se över gödselhantering och spridning. Det är ett försummat fält och där finns mycket att göra. Hon förutspår dock en nedskärning: ”Jag kan tänka mig att det blir tal om lägga ner några arealer här och var.”

DÅLIG RESPONS

– Fantastiskt onyanserad kritik tycker de öländska bönderna som får representeras av de båda kommungruppsordförandena Roger Nilsson och Roger Gustavsson från Borgholm respektive Mörbylånga kommuner.

– Det är oerhört tröttsamt att få höra att vi på något sätt ”inte gjort någonting”, säger Roger Nilsson och plockar fram färsk statistik som visar att jordbruket minskat sitt kväveläckage med 30 procent sedan mitten av 1980-talet.

Enligt Roger & Roger och Lrf-konsulten Åsa ”Felix” Hjalmarsson som bjudit in Ölandsbladet till Roger Gustavssons gård nere i Gräsgård, är det gamla försyndelser som jordbruket idag får betala med dålig press.

– Vi har blivit mycket bättre på allt som har med vår näring att göra. Ändå får vi sällan respons för, inte minst, det frivilliga arbete vi lägger ner för våra naturvårdande insatser.

Åsa ”Felix” Hjalmarsson pekar också på problemen med den sifferexercis som bland andra Naturvårdsverket ägnat sig åt:

– Beräkningar är svår att göra. Det mesta är väldigt diffusa värden som dessutom är uppbyggda under lång tid. Dagens lantbrukare är för övrigt mycket mer medvetna om naturvärden och miljöproblem än vad de flesta andra är.

VÄRLDSARVET

Roger Gustavsson pekar också på en självklar detalj i ”naturvårdsspelet”.

– Vi vill naturligtvis inte lämna över en massa problem till våra efterlevande. Jag tog över efter min far och hoppas att nästa generation också ska kunna bruka jorden. Självklart vill jag inte lämna efter mig något slags öde landskap där inget växer, eller där havet är dött. Vi är fullt medvetna om att vi ”lånar” jorden och att vi måste ha något att lämna över.

Men om nu miljöminister Andreas Carlgren (c) – som inte är speciellt populär bland bönderna, för att uttrycka det försiktigt – skulle få för sig att genomdriva en exodus av det öländska ko-beståndet (drygt 40 000 varav 16 000 mjölkkor). Vad skulle hända då?

– Hej då, världsarvet! skrattar Roger Gustavsson.

– Det skulle inte bli mycket kvar att vårda. Vi har, mycket tack vara EU, fått värdefullt betesmarksstöd just för att vårda Alvar och sjöängar och hindra igenväxning.

GLÖM MÅNGFALD

Lantbrukarna i gemen är utomordentligt frustrerade över motstridiga signaler och ren okunskap som utges för att vara fakta.

– Allt rörs ihop till en enda smet. Klimat, Östersjön...komplexiteten försvinner. Det blir bara ytligt, utbrister Roger Gustavsson och får nickande medhåll av Felix och Roger Nilsson.

– För inte så länge sedan ville Torsås kustmiljögrupp lägga ner hela jordbruket och importera (!) allt livsmedel. Jisses, man baxnar.

Naturligtvis har lantbrukarna rätt. Frågorna om klimat och Östersjöns tillstånd – allt som rör vår livsmiljö – är förstås mycket mer komplex, och kräver ett betydligt djupare analyser, än att bara lösa allt med att flytta några kor.

– Beslutsfattarna skulle må bra av lite sunt bondförstånd, säger också Roger Nilsson.

Men vi leker med tanken, vad händer om vi flyttar kor och lantbruk från ön?

– Biologisk mångfald på Öland, glöm det. Livsmedlen blir dyrare. Landskapet växer igen. Och glöm inte alla som är beroende av lantbruket, direkt eller indirekt. Det rör sig om 30 procent av den förvärvsarbetande befolkningen på Öland.

BÄTTRE FRAMÖVER

Ska vi då strunta i alltsammans och hoppas att någon osynlig hand ställer allt till rätta?

– Nej, absolut inte, hävdar sällskapet i soliga Gräsgård med emfas.

– Vi stretar på med våra miljöförbättrande åtgärder. Bland mycket annat arbetar vi med ett projekt som kallas för ”Greppa näringen” där vi mycket noga ser över allting som har med gödsling, mjölkproduktion, utsläpp – ja, allt som har med näringen att göra.

Kommer vi då någonsin att se en förbättring av exempelvis Östersjöns status?

– Det tar tid, och det är intet säkert att vi kommer att se det i vår generation. Men ett stort problem är att många vill ha ett kvitto på en gång på de insatser som görs, säger Roger Gustavsson.

– Men läget kommer att bli bättre. Inte minst när de andra länderna runt Östersjön hinner i kapp med bättre reningsverk och mer miljöanpassat jordbruk.

SNÄLLA TANKAR

Bortsett från konstiga påhopp på bondenäringen, är det annars uppåt. Intresset för lantbruk har ökat. Något som till viss del kan bero på oron över livsmedelstillgångarna i världen. För en gångs skull har folk börjat inse att mat inte är något som bara finns i affären. Även de som inte bor mitt i jordbruksbygderna har börjat förstå att maten kommer någonstans ifrån.

– Det här nyvaknade intresset, tänk på ”Bonde söker fru”, är så klart roligt, skrattar de båda Roger med en mun.

– Till och med nyrekryteringen till yrket har tagit fart. Det är mer ”inne” att vara bonde nu.

Alltså: Nästa gång du karvar i en Västerbottenost, eller duttar en klick grädde på jordgubbarna, eller bilar genom det öländska landskapet (och hur miljöförstörande är inte det?) – skänk en snäll tanke till miljövårdande öländska kossor och bönder. Det är de faktiskt värda.