Kvinna skickades hem flera gånger trots hjärntumör

FÄRJESTADEN/KALMAR

Systern till en 77-årig färjestadskvinna, som i våras avled av en obehandlad hjärntumör, har anmält Länssjukhuset i Kalmar samt riktar även kritik mot Rönningegården i Mörbylånga.

Förra sommaren drabbades kvinnan av tilltagande trötthet. Lukt och smak var nedsatta, liksom matlusten. Först i slutet av november fick hon träffa en läkare, men denne ordinerade endast antidepressiv medicin. Hennes anhöriga märkte hur kvinnan blev allt sämre, och i slutet av året var hon så dålig att de tog henne till akutmottagningen vid Länssjukhuset i Kalmar. Efter sex timmars väntan sändes dock den sjuke hem utan att några åtgärder vidtagits.

SÄMRE MEN HEM IGEN

Hennes tillstånd fortsatte att försämras, och fjärde dagen in på det nya året fördes hon med ambulans till sjukhuset. En vecka senare skickades hon hem igen. Dagen därpå ombesörjde distriktssköterskan att kvinnan åter blev inlagd, men en vecka senare skickades hon hem ytterligare en gång. Kvinnan, som i tonåren drabbats av tbc, led av andningssvårigheter vilka nu förvärrats.

I början på februari fick hon besök av distriktsläkaren, som såg till att hon blev inlagd – för tredje gången. Patienten ansågs dock ”medicinskt färdigbehandlad” och en hemsändning aktualiserades på nytt. Den 77-åriga kvinnan kände dock att hon var i behov av mer vård än hon kunde få i hemmet, varför hon sändes till Rönningegården i Mörbylånga för korttidsboende. Men där fortsatte problemen.

Den slemsug som hon var i behov av för hjälp med sin andning hade blivit kvar i Kalmar för service och kom inte till rätta förrän senare – och då kunde den inte monteras ihop eftersom vissa delar var inlåsta och någon gått hem med nyckeln. Kvinnans förtroende för Rönningegårdens möjligheter att hjälpa henne minskade genast och under tiden där försämrades hennes tillstånd. Bland annat föll hon till golvet två gånger på samma dag.

UPPTÄCKTES FÖR SENT

Men trots att hon blev blåslagen kände hon ingen smärta, vilket naturligtvis föreföll märkligt. Ansvarig sjuksköterska tillkallade läkare, som remitterade henne till akuten i Kalmar. Efter lång väntan lades hon in på sjukhuset för fjärde gången. Nu konstaterades att kvinnan fått en stroke och efter ytterligare några dagar uppdagades att hon hade en hjärntumör. I samband med detta chockartade besked gavs dock inget som helst kuratorstöd eller liknande, berättar de anhöriga.

I slutet av februari skickades den förtvivlade kvinnan tillbaka till Rönningegården med ”domen” att tumören inte var behandlingsbar. Drygt två månader senare avled hon.

I anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN, påpekar systern att det tog alldeles för lång tid att ställa diagnosen hjärntumör. Hon tycker även det är anmärkningsvärt att hennes syster inte fick stanna på sjukhuset utan skickades tillbaka till Rönningegården mot sin vilja, innan någon vårdplanering ens var slutförd.

”OVÄRDIG BEHANDLING”

I samband med första intagningen avböjde kvinnan själv vårdplanering eftersom hon kände sig för sjuk att lämna sjukhuset. Vid andra tillfället gjordes en vårdplanering tillsammans med kommunen, där man kom fram till att hon kunde få hjälp i hemmet. Efter tredje gången ansågs dock patienten för sjuk för att vårdas hemma, varför hon togs in på Rönningegården. Ett fjärde vårdplaneringsmöte blev mer en inventering av tänkbara vårdboenden. Några egentliga beslut fattades aldrig, enligt systern, som avslutar sin anmälan med att berätta om det sista mötet:

Systerns 92-årige make ville förklara varför hans hustru inte ville tillbaka till Rönningegården. Men han talade för döva öron och blev bryskt avbruten av klinikchefen (för avdelning 19, lungmedicin, där hon legat inlagd), som lät meddela: ”Nu skall jag säga vad som gäller. Hon är färdigbehandlad och skall härifrån.”En sista vädjan från den dödssjuka om att få stanna på sjukhuset bemöttes med iskall hand, varefter klinikchefen lämnade rummet.

– Jag anser att avdelning 19 gjort fel genom att flera gånger skriva ut en svårt sjuk patient som inte är färdigutredd. Man får en känsla av att omtanken om egen budget spelat in, skriver anmälaren, som tycker att alla turer lett till en ovärdig behandling av en mycket sjuk människa.

Att man dessutom skickade patienten fram och tillbaka ett flertal gånger innebar inte bara stora påfrestningar, utan tyder också på bristande omtanke, menar systern.