Hundraåring firade till sjöss

BYXELKROK

Båtfolk och vanligt folk strömmade ner till färjeläget i Byxelkrok när Svenska Sjöräddningssällskapet firade 100 år.

Festen pågick hela lördagseftermiddagen. Med högtalare och en sakkunnig berättare kunde publiken stå kvar och beundra uppstigningar med helikopter, se hur hela flottan av räddningskryssare i olika storlekar, ”räddade nödställda ur brinnande båtar och drog upp medvetslösa människor ur vattnet”. Den största båten Gustaf Olsson har åtta mans besättning, besättningen är i proportion till båtens storlek, ner till enmansfarkoster som i dramatiska scener demonstrerade gott sjömanskap och teknisk skicklighet.

INSAMLADE MEDEL

Utanför Ölands kuster hände det ofta förr i tiden att båtar gick på grund. Fyrarna kunde inte hindra det och när man gick ut med en båt kunde det hända att den slog runt i den höga sjön och livräddarna blev offer för vågornas raseri. Svenska Sällkapet för räddning af skeppsbrutna, eller som det numera heter, Svenska Sjöräddningssällskapet bildades av redare och privatpersoner. Man förstod att det gick att rädda människoliv och minska de ekonimiska förlusterna om man inrättade en organisation som hade specialkompetens för sjöräddning.

Med hjälp av insamlade medel bekostar Sällskapet sjödugliga båtar. Livräddningsstationer har byggts upp utefter de svenska kusterna. De bemannas med frivilliga, oavlönade besättningar. Eftersom Rederinäringens pengar är den största donatorn i Sjöräddningssällskapets kassa, har flera båtar namn efter familjer som Axelson Johnson, Justus A Waller, Hugo Hammar, Gustaf Dahlén, med flera. Med helikoptrar, snabbgående båtar, ytbärgare, GPS, Radar, Ekolod och Radio, kan man idag rädda människor i ganska omöjliga situationer. Alla besättningsmedlemmar övar och förbereder sig grundligt genom regelbundna, realistiska övningar. Det som demonstrerades av gott sjömanskap imponerade stort på den talrika publiken.

BILLIG FÖRSÄKRING

Genom medlemskap i Sjöräddningssällskapet bidrar fritidsbåtarnas och yrkesfiskarnas folk till en välorganiserad verksamhet. För 600 kronor i årsavgift får man obegränsad hjälp om olyckan är framme. Varje timme till sjöss kostar Sjöräddningen 1 400 kronor, plus kostnader för besättningen. De har visserligen ingen lön men bränsle och redskap, utbildning och specialutrusning kostar.

Bo Rydberg är född i Byxelkrok. Han vet mycket om norra Ölands sjöräddning i gamla tider. Han berättade för Ölandsbladet om Bo Rydbergs morfar som var bosatt på en gård i Hälludden han var med om att bevittna en svår olycka där man saknade möjlighet att rädda de nödställda. Olyckan blev starten för en insamling till en mobil raketstation. Den fungerar så, att man med hjälp av en raket skjuter över en lina till den nödställda båten och därefter en tjockare lina med en stol i den dras de nödställda till land. (Besök Stensågens utställning och titta på vad som finns av gamla sjöräddningsredskap).

FÖRSTA STATIONEN

Den första sjöräddningsstationen stationerades vid Björnnabben. När Bo Rydbergs far, Folke, var hamnkapten i Nabbelund/Grankulla, kontaktade han Sjöräddningssällskapet och frågade om de inte var intresserade av att placera sjöräddningskryssaren Justus A Waller i Nabbelund i Grankullaviken.

– Min far, berättar Bo Rydberg, åtog sig att skaffa besättning, på så vis hamnade jag ombord som frivillig besättningsman och det la grunden till mitt intresse för sjöräddnign och båtar.

Efter en tid byttes båten ut, såldes privat och ersattes av räddningskryssaren Helge A:son Johnson. När Folke Rydberg avled, flyttades räddningsstationen till Böda hamn och hamnkapten blev skeppare Åke Andersson och hans son. Båtarna har växlat under årens lopp, kravet på sjövärdighet måste vara högt.