”Hela upphandlingen var en katastrof”

Ölandsbladets avslöjande om de märkliga bilaffärerna i Mörbylånga har nu, sex månader efter avslöjandet, blivit verifierat av revisionsfirman KPMG. Allt som kunde göras fel gjordes också fel. Dessutom kvarstår misstankar om direkta oegentligheter i sammanhanget. Allt är med kommunalrådet Ingvarssons (M) ord ”en katastrof...”

De märkliga bilaffärerna i Mörbylånga kommun, en affär på närmare tio miljoner kronor (de tre senaste åren), är en enda röra av försvunna, eller icke-existerande dokument, motsägelsefulla uppgifter, papper som inte är diarieförda och direkta felräkningar.

Misstankar om oegentligheter i sammanhanget – att tre inblandade tjänstemän skott sig på affären – har revisorn inte kunnat styrka. Att revisionsfirman i en längre passus tar upp frågeställningar kring bestickning, mutbrott och etiskt oförsvarligt handlande, ger dock anledning till vidare funderingar för beslutsfattare i ärendet.

– Helt klart är etiska regler brutna, säger också kommunalrådet Kent Ingvarsson (M).

Grunden i kommunens oerhört märkliga handlande när det gäller bilaffärerna tar sin början 2003. Detta år genomförde socialförvaltningen en upphandling av tjänstefordon. Dåvarande socialchef (Tommy Nyberg - numera kommunchef i Torsås), den nuvarande administrative chefen vid förvaltningen samt förvaltningsekonomen analyserade behovet av bilar och kom fram till en bilflotta på cirka 35- 40 fordon på några års sikt. Man enades om att valet av leverantör skulle ske i två steg: en kvalificeringsfas samt en bedömningsfas.

Man fick hjälp av Kalmar kommun inköpsavdelning - en tjänst som kommunen betalar 190 000 kronor om året för.

Sex leverantörer visade sitt intresse. Till slut valdes en lokal entreprenör och avtal slöts. Detta avtal förlängdes i mars 2004 med två år. Vid det tillfället kostade varje bil kommunens skattebetalare 3850 kronor i månaden.

Så långt finns inga anmärkningar - åtminstone inga som framkommit hittills.

Men när kommunen plötsligt insåg att slutdatum för avtalet närmade sig – 15:e april 2006, hände något utöver det vanliga.

Plötsligt ansåg någon, oklart vem, att kommunen skulle sköta kommande upphandling utan stöd av kompetensen i Kalmar.

Vem tog då ansvaret för upphandlingen - en miljonaffär för skattebetalarna?

Revisorn har inte lyckats bena ut denna väsentliga fråga.

På pappret borde ekonomichefen och den centrale inköpssamordnaren vara ansvariga men hade, som KPMG påpekar, ”enligt egen utsaga ingen roll i själva upphandlingsprocessen.”

Ingen av berörda, formellt ansvariga chefer och mellanchefer, har kunnat redogöra för ”vem som beräknade kontraktets totala värde eller genomförde utvärdering av anbuden, kontroll och kvalificering av leverantörer.”

Vid denna upphandling inkom endast två anbud, varav ett från den befintlige leverantören. Denne skulle strax efteråt bli föremål för skattemyndigheternas intresse och påfördes också en extra taxering med skattetillägg på cirka 150 000 kronor – en ”mild påföljd” enligt skattemyndigheterna.

Enligt kommunens upphaussade kvalificeringssteg ska man inte göra affärer med företag som är på obestånd eller ”ej har erlagt lagstadgade skatter.”

Nu gick det som det gick. Det vill säga leverantören, som inblandade tjänstemän också kände privat enligt mängder med utsagor i ärendet, vilka dock inte är bestyrkta i revisionsrapporten, fick återigen anbudet att förse kommunen med fordon.

Revisorn konstaterar torrt: ”Något utvärderingsprotokoll, eller motsvarande, som visar hur kontroll och kvalificering av leverantören gått till har inte påträffats.”

Dessutom diariefördes aldrig anbudsprotokoll, tilldelningsbeslut, avtal eller förlängningen av detsamma...

I juni 2008 tar så kommunens så kallade planeringssekreterare över anbudsruljangsen. Ett mindre lyckat drag för skattebetalarna då revisorn kan konstatera att dennes kunskaper i bland annat procenträkning är tämligen undermåliga.

Förlängningen av avtalet med två år omfattar 31 bilar (vilket snabbt utökas till 51) kostar skattebetalarna 5450 kronor i månaden. Detta innebär, skriver KPMG, att priset i 2006 års avtal hade höjts med 11 procent vilket är en betydligt högre prisökning än vad en omräkning enligt konsumentprisindex för perioden skulle ha blivit.”

Intervjuade tjänstemän försöker nu dribbla bort korten genom att tala om ett eget uppfunnit index - bilindex. Men något sådant finns inte i sinnevärlden, vilket även revisorn kan konstatera.

De slutkommentarer som KMPG:s revisorer och jurister presenterar är milt sagt giftig läsning för beslutsfattare i Mörbylånga, vare sig de är på tjänstemanna- eller på politikersidan.

Kommunen har brutit mot allt vad lagstadgade upphandlingsregler (LOU) säger. Och givetvis även mot EU:s upphandlignsregler där tröskelvärdet för närvarande ligger på 1,9 miljoner, men som när upphandlingskarusellen började låg på 1,3 miljoner kronor.

Man kan också konstatera att det råder ”brister i dokumentationen” och att papper som borde vara diarieförda inte är det.

KPMG kan vidare konstatera att personer villiga att axla ett ansvar för det felaktigheter och direkta lagbrott (mot LOU) är omöjliga att finna.

Att som Ölandbladet i en artikel påpekade att det verkar som om tjänstemännen tagit över – och som tidningen fick utstå mycket sur kritik för, visar sig stämma till 100 procent. KPMG:s revisorer konstaterar nämligen att ”inga protokoll eller övriga dokument som visar att ärendet har behandlats av kommunstyrelsens arbetsutskott eller att vidtagna åtgärder anmälts till kommunstyrelsen.”

En väsentlighet i slutklämmen i det 12-sidiga dokumentet är ett längre avsnitt om mutor och bestickning där det bland annat påpekas att:  ”Det är förbjudet att i samband med inköp tillskansa sig själv eller annan närstående förmåner, även om dessa inte ekonomiskt skulle påverka kommunen.”

Finns det då inga roliga detaljer i detta annars pinsamma eländesdokumet?

Jodå. Den sista meningen är obetalbar:

”Det går inte att fastställa att förvaltningsekonomen och den administrative chefen deltagit i handläggningen med förlängningen av avtalet som gjordes i juni 2008 genom en befintligt dokumentation eller muntliga uppgifter.”

Det verkar alltså som två av de inblandade helt vill friskriva sig och vältra över ansvaret på den tredje, det vill säga planeringssekreteraren med de taskiga mattekunskaperna.

Men det kan Kent Ingvarsson dementera:

– Vi vet att de där båda också var med om det hela. De försöker bara skylla ifrån sig...