Annons
Nyheter

Här välkomnar Paul pensionen

Nyheter • Publicerad 23 november 2011

BORGHOLM

Vid 88 års ålder har veterinären Paul

Annons

Manestam bestämt sig för att gå i pension. Han har inte längre orken eller lusten.

– Jag vill inte dö den ärorika döden i gödselrännan, säger han.

Paul Manestam är 88 år och den 1 september gick han i pension efter 61 år som veterinär.

– Jag har funderat länge på om jag ska gå i pension. Men har man lusten och orken kan man nästan hålla på tills man stupar och det har jag haft. Jag kan inte tänka mig något annat yrke än veterinär. Men i vintras tog det emot. Man skulle köra över till östra sidan och visste inte om man skulle komma fram, det var inte roligt, säger han och fortsätter:

– Jag körde fast och hade en skyffel i bilen men kände att man inte hade kraften till det. Åldern tar ut sin rätt. Har man inte den fysiska orken försvinner också lusten fort. I somras funderade jag och min fru på vad vi skulle göra och vi bestämde att jag skulle gå i pension, säger han.

GÖDSELRÄNNAN

Paul Manestam ville inte dö den ärorika döden.

– Förr skämtade veterinärerna om att dö den ärorika döden i gödselrännan. Men det var ett skämt och jag ville inte vara den första som dog på det viset, haha, säger han.

De senaste sju åren har han bara jobbat på förmiddagarna och vid 65 års ålder blev han privat veterinär.

– Det har fungerat bra. Då kunde man jobba på förmiddagarna och sedan spela golf på eftermiddagen. Det var skönt när man slapp jourarbetet för det är väldigt betungande. Förr var det inte så organiserat och då hade man hand om hela Öland. Vissa helgdagar har jag kört 100 mil.

Annons

■ ■ Vad kommer du att sakna med jobbet?

– Bonden och korna men framför allt bonden. Det var trevligt att komma ut och snacka med bönderna.

■ ■ Är det skillnad på dagens jordbruk jämfört med för 60 år sedan?

– Det är stor skillnad. Idag är jordbruken storföretag och den gamla bondeidyllen har försvunnit. Förr hade den genomsnittliga bonden 15 kor och den största gården på Öland hade 40 kor. Det klarar de sig inte på nu.

Paul Manestam är född i Malmö och uppvuxen på Möllevångstorget. Hans föräldrar ägde ett mejeri. Men hans far hade varit bonde och släkten var full av dem.

– Jag har alltid gillat djur och särskilt hästar. Jag vet inte varför men jag var uppväxt med dem. Från början ville jag bli hästveterinär men på den tiden fanns det inte så många travbanor som nu och det var ovanligt att man var specialist. Nu är det ju fullt av specialister och jag började med korna. Det har jag inte ångrat.

Vid 28 års ålder blev han veterinär efter sex års studier på veterinärhögskolan i Stockholm. Han började jobba som vikarie i Nybro och var på Öland första gången 1951. Då träffade han sin fru.

JOBB I JÄMTLAND

1958 fick han sitt första ordinarie jobb i Jämtland och blev ansvarig för ett fjälldistrikt.

– Vi trivdes väldigt bra. Jämtar liknar ölänningar för de var trevliga, lätta att ha och göra med och var aldrig snåla, säger han.

Annons

Sju år senare flyttade familjen till Torsås och där var han distriktsveterinär fram till 1971.

– Då började jag jobba på Öland. Vi trivdes bra i Torsås och hade egentligen ingen tanke på att flytta. Men så funderade vi på var våra barn skulle komma och hälsa på oss mest. I Torsås eller i Borgholm och det svaret var ganska självklart, säger han.

■ ■ Vad ska du göra nu?

– Jag vet inte riktigt. Jag hoppas inte att jag blir rastlös men det finns ju mycket böcker att läsa. Jag är väldigt idrottsintresserad och ska fortsätta att spela golf och åka rullskidor. Sedan får vi se vad jag hittar på.

ALEXANDER JENSEN

Så här jobbar Ölandsbladet med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons