Fritt fram att bygga i Stora Frö

För något år sedan förelåg en betydande rasrisk i området. Att bygga till, bygga om eller rent av bygga nya kåkar på slänten mot havet i Stora Frö var bara inte att tänka på. Men nu, efter ett expertutlåtande i ärendet, har rasrisken plötsligt eliminerats...

Ett bygglovsärende i Mörbylånga kommun, av stort intresse även för andra kommuner runt om i landet, går mot sitt avgörande. Och resultatet är milt sagt en av de egendomligare kappvändningar i byggtekniska ärenden som ägt rum i kommunen.

Bakgrunden är följande:

På den nio - tio meter höga strandbrinken i Stora Frö ligger ett antal fritidshus. Dessa hus har under årens lopp fått en alltmer framskjuten placering i förhållande till Kalmarsund som ligger nedanför brinken. Vågor, vindar och andra erosionskrafter har nött på strandlinjen och sakta, men med en alltmer accelererande takt, helt enkelt ”ätit upp” marken. Enligt Statens Geotekniska Institut (SGI) rör det sig om cirka 15 meter vid den aktuella fastigheten mellan åren 1938 och 2002.

Detta faktum hindrade dock inte en intressent att köpa en fastighet (Stora Frö 9:11) på strandbrinken för något år sedan. Köparen, Tony Andersson (se artikel här intill), tänkte sig först att rusta upp sommarstugan med biytor till ett mer permanentbetonat hus.

Men på grund av diverse missförstånd – byggnadslagen kan vara en svårgenomtränglig djungel... – hampade det sig så att bygget blev för stort. Kommunen sade också bestämt nej till renoveringsplanerna.

Men renoveringsprojektet satte inte bara eld på nitiska kommuntjänstemän. Det satte eld på sig självt också och brann ner till grunden.

Tony Andersson valde då att bygga upp kåk med biytor i en huskropp med sammanlagd yta på 119 kvadratmeter.

Men nu blev kommunens aktivitet än större. Kåken var alldeles för stor jämfört med den nedbrunna stugan. Här skulle det sökas bygglov på laga sätt för nyuppförd byggnad.

Och då, och nu kommer poängen, skulle det med alla sannolikhet bli ett klart nej, eftersom det inte går ett ge tillstånd till en villa som riskerar att rasa ner i havet. Företrädare för kommunen anvisade i stället ett mer lämpligt område för bostadsbyggande en bra bit från strandbrinkskanten – ett par hundra meter bort. Att fastighetsägaren, alltså Tony Andersson, inte ägde mark där utan gärna ville bygga på sin nyligen inköpta fastighet, spelade mindre roll i sammanhanget.

För att göra allting korrekt kallades också SGI in för att med sin expertis stryka under kommunens bedömning om rasrisk och lämplighet, eller snarare olämplighet, för husbyggnation.

Och nu har SGI:s expertutlåtande landat på miljö- och byggnadsförvaltningen i Mörbylånga.

Efter mängder med mätningar, provtagningar och insektion av den strandskoning som är uppförd under senare år (för övrigt godkänd av mijlödomstolen) är experternas slutsats: det går att ge tillstånd för fastighetsägaren att uppföra huset på den plats han tänkt sig.

SGI gör alltså en helt annorlunda bedömning än kommunen.

Stabiliteten är tillräcklig för ett bostadshus och strandskyddet bedöms kunna förhindra fortsatt erosion i nuvarande klimat. På sikt finns det dock risk för sättningar, ras och inte minst klimatförändringar som kan inverka negativt på strandskyddet.

Men på det stora hela går det alltså att bygga och bo på kanten, eller kanske säkrare, en bit ifrån kanten. SGI rekommenderar för övrigt också att man hugger ner alla träd tio meter in från kanten för att på så sätt förhindra yterosion vid fastigheter med bostadshus.

Miljö- och byggnadsförvaltningens chef, Mats Lindahl, är förmodligen en aning överraskad av SGI:s utlåtande. Men han döljer det rätt väl.

– Vi anlitade SGI för ett utlåtande och det får vi nu lita till. Enligt utredningen bör fastigheten kunna bebyggas under förutsättning att det finns ett erosionsskydd.

– Vi gjorde en annorlunda bedömning, men SGI:s expert har en annan mening och nu finns det inte skäl att säga nej till byggnation – åtminstone inte på grund av rasrisk.

Du litar fullt och fast på utredningen?

– Ja, det måste jag göra, även om jag kan ha en annan personlig uppfattning.

Skulle du själv kunna tänka dig att bygga ett hus på samma plats som i det aktuella fallet?

– Vilken dum fråga...jamen, nä, men nä det skulle jag inte.