Första steget mot en kommun

FÄRJESTADEN

En majoritet av politiker säger ja. En överväldigande majoritet, nästan 100 procent, av tjänstemännen säger ja. Nu är det snart dags för oss ölänningar att bestämma oss – en eller två kommuner på Öland. Första steget mot en folkomröstning är taget. Det finns ingen återvändo.

I två dagar har det kommunkonferensats på Hotel Skansens i Färjestaden. Nästan allt vad de båda ö-kommunerna kan uppbringa av politiker och tjänstemän samlades kring temat: Öland en kommun? Efter sedvanliga preludier, välkomsthälsningar och konferensöppnande, blev det så dags för en slags offentlig medial thinktank, eller tankesmedja som uttrycket heter på nysvenska. Tänkarna var i detta fall tungviktaren och sluggern Kurt Lundgren från denna tidning och den betydligt lättare Per Dahl från regiontidningen på andra sidan sundet. Lundgren, som sällan tar till finkalibriga vapen, dammade hem poäng efter poäng i paneldiskussionen till hörbar munterhet i lokalen.

– För att döda frågan om Öland en kommun kan vi lika gärna ställa frågan: ”var ska kommunhuset ligga” – och därmed kan vi gå hem, dundrade Lundgren med sedvanlig finkänslighet.

Lustigt nog så ställdes frågan även på fullt allvar bland församlade tjänstemän och politiker. Alternativen som man kunde välja på var Borgholm, Mörbylånga och Färjestaden. Och vilken ort befanns lämpligast? Den sistnämnda – Färjestaden.

UNDERSKOTT?

Per Dahl påpekade visserligen att marknadsföringen av Öland som en enhetlig, en-kommunal, ö har ett bättre läge än en två-kommuners splittrad dito, men därefter föll han i den i de här sammanhangen vanliga ”demokratifällan”.

– Jag har själv varit landstingspolitiker (i Uppland, reds anm) i drygt 12 år. Och det var långt mellan Älvkarleby och Enköping, sa han och hävdade att ytterkanterna i en större geografisk enhet tenderar att försvinna ur det politiska skeendet.

Kurt Lundgren replikerade dock snabbt:

– En kommun på Öland skulle bli ungefär lika stor som Nybro kommun. Och jag tror inte det finns ett demokratiskt underskott där.

Men det är just detta med rädslan för att områden utanför centrum – som är, låt oss säga brofästet med en radie på två mil eller så – skulle försvinna som fått ett antal politiker att tveka. Med det resonemanget skulle förstås en kommun helst inte vara större än Vickleby eller den närmaste släkten. Många av de församlade politikerna medgav dock att servicen inte skulle bli särskilt omfattande i en liten kommun. Något som även konsulterna skulle visa senare under konferensen. Och trots alla byträtor, så har Öland åtminstone ett minsta gemensam nämnare, vilket Kurt Lundgren poängterade med kraft:

– Vi har ett gemensamt hatobjekt – Länsstyrelsen i Kalmar.

ÖLAND–KALMAR

En aspekt i debatten om Öland som en kommun är att det mest verkar vara ”inflyttingar” som anser att ön mår bäst av ett kommunalt styre. Tommy Eliasson (s), som är för tanken på en kommun, tangerade också det ämnet:

– Det tar tid att bli accepterad som invandrare, sa han som bott i Färjestaden sedan tidigt 1970-tal, alltså i snart 40 år.

– Det finns kanske en speciell ö-mentalitet bland dem med rötterna här sedan generationer tillbaka.

Ö-bor skulle alltså vara mer förändringsobenägna än andra. Men å andra sidan har det faktiskt skett kommunsammanslagningar tidigare på ön. Den senaste så sent som 1972 då Mörbylånga och Torslunda slogs ihop. I det sammanhanget fanns det en stark rörelse bland boende i Torslunda att strunta i Mörbylånga och gå ihop med Kalmar i stället. De tankarna föll dock inte i god jord högre upp i den politiska hierarkin, alltså regering och riksdag. Där ansåg, och insåg, man att Mörbylånga då skulle dö sotdöden. Man skulle inte klara av elementär kommunal service som en liten satellitkommun. Kalmarperspektivet är dock inte stendött.

– Öland, även som en kommun, är en ganska liten spelare i det stora regionalpolitiska spelet, påpekade Kurt Lundgren med flera.

– Man kan tänka sig en utveckling där Öland, Kalmar, Torsås och kanske Nybro bildar en gemensam kommun...