Forskar om Ölands första jordbruk

ÖLAND

När nya tomter planerades i Resmo och Runsbäck var arkeologen Ludvig Papmehl-Dufay med och gjorde de arkeologiska utgrävningarna.

Med hjälp av fynden därifrån ska han nu forska om Ölands allra första jordbruk.

Ludvig Papmehl-Dufay arbetar i vanliga fall på Kalmar läns museum. Men under två år har han tjänstledigt för att utföra sin postdoktorstjänst på Linnéuniversitetet.

– Jag vill försöka ta fram mer kunskap om vilken roll keramiken och jordbruket har haft under den här tiden, säger han.

ANALYSERA KRUKSKÄRVOR

Redan under stenåldern var Mörbylångadalen en bördig plats, perfekt för odling och djurhållning. Och rester av keramik i både Resmo och Runsbäck visar att människor har levt där under den så kallade trattbägarkulturen, som i Skandinavien har daterats till omkring 4000 till 2800 år fKr. Trattbägarkulturen hör till bondestenåldern, då människorna började odla grödor och hålla boskap.

Under utgrävningarna i Resmo 2008 hittades spår av kotänder, vilka förmodligen är Ölands äldsta fynd av boskapsskötsel.

Efter utgrävningarna har Ludvig Papmehl-Dufay tusentals krukskärvor som han nu vill analysera, för att bland annat kunna hitta rester av mat.

– Genom att pulvrisera lite av keramikkärlen, kan man till exempel kolla om fettsyrorna kommer från landlevande djur eller växter, säger han.

Det går också att leta rester efter bland annat mjölk och öl.

GRAVAR SÄGER MYCKET

Högst intressant i sammanhanget är den gravtyp som kopplas till trattbägarkulturen - megalitgravar, även kallade stenkammargravar eller gånggrifter. Gravarna är intressanta av olika anledningar. Bland annat tyder de på att samhället börjat delas in i någon form av klasser.

– Om man börjat bygga sådana här gravar är det ett tecken på att det förekommer en maktuppdelning, kanske en ätt som kunnat sätta igång ett sådant bygge, säger Ludvig Papmehl-Dufay.

Megalitgravar är mycket vanliga i skåne, på västkusten och i västergötland. Men på Öland finns bara fyra stycken och samtliga är samlade kring Resmo och Mysinge.

För arkeologer är gravarna en viktig källa till att förstå hur livet och samhället kunde te sig för tusentals år sedan.

– Hur man begravde skeletten ger information om hur man såg på de döda och vilka tankar som fanns om livet efter detta. Och genom att undersöka benen får vi veta vad de ätit och hur de levt, säger Ludvig Papmehl-Dufay.

Fram till den kristna seden att begrava människor, var det också vanligt att gräva ner föremål tillsammans med de döda. Föremål som idag kan ha mycket att berätta.

1908 gjordes utgrävningar på en av gravarna (se artikel intill). Både kol 14-dateringar och dna-tester har gjorts för att kartlägga människornas liv.

– Men jag har förhoppningar om att kunna få möjlighet att undersöka några av de andra kropparna under min forskning.

Läs mer om de arkeologiska fynden kring Mysinge, i tisdagens Ölandsbladet.