Färjehamn med lång historia

GRANKULLAVIK

Just nu pågår ett febrilt arbete med att rusta upp hamnen i Grankullavik inför sommarens färjetrafik.

– Ja, det snurrar på för fullt, så vi klarar tidsschemat att allt ska vara klart till den 31 maj, säger energibolagets servicechef Hasse Johannesson.

I måndags var dykaren Henrik Pettersson från Stenninge på plats med kamera för att inspektera undervattendelen av kajen där man tagit upp stora mängder med gamla pålar. Henrik har också gjort dykningar vid inloppet till Grankullaviken för att kolla skicket på strandskoningarna.

– Vi tittar också på hamnkonstruktionen med hjälp av en konsult. Nya lykstolpar kommer på plats, likaså ny asfaltsbeläggning, och prickarna i farleden ska justeras till rätta lägen.

SKYDD MOT SABOTAGE

– Och vi har också anlitat en konsult när det gäller inhägnaden av hamnen.

Sedan 2004 är det nämligen ett internationellt krav att hamnarna skyddas sabotage enligt något som kallas ISPS-koden (International Ship and Port Facility Security Code). Det var alltså i svallvågorna efter terrorattacken i New York den 11 september som hamn- och fartygssäkerhet började diskuteras och den 1 juli 2004 trädde regelverket i kraft.

Till hamnen har också beställts ett antal så kallade Yokohama-fendrar. För den oinvigde kan en fender, eller fendert sägas vara en buffert i mjukt material som används för att ta emot stötar vid till exempel en tilläggning. Till skillnad mot en vanlig fender som hänger från fartygets sida eller från kaj, ligger yokohama-fendern i vattnet. De som beställts är av dimensionen två gånger en meter och ska alltså hindra snabbfärjan Gotlandia från att skrapa mot kajen.

EN HUNDRAÅRIG HAMN

Hamnen i Grankullavik, eller Nabbelund som den rätterligen ska kallas, har en drygt 100-åriga historia. Den anlades vid det förrförra sekelskiftet då en ångsåg uppfördes på platsen och virke skeppades ut. 1908 byggdes skogsjärnvägen med flera spår som alla mynnade ut vid Nabbelund, där sågverket hade ett eget spårssystem för sina trallor. 1928 brann sågverket och återuppfördes året därpå. Verksamheten övertogs senare av Statens Skogsindustrier och på 1950-talet lades sågverket ned.

Vid sågen arbetade 70-80 personer som mest, och ett helt samhälle växte upp runtomkring. De röda husen på ömse sidor på väg ner till hamnen är synliga minnen från storhetstiden då de användes som arbetarbostäder. Efter nedläggningen av sågverket blev de alltså överflödiga och det fanns då planer på att göra dem till ett behandlingshem för alkoholister. Och fram till 1960-talet fanns det fortfarande en lanthandel i Nabbelund. Ett annat påtagligt minne från sågverkstiden är den långa, men numera förfallna träbryggan som sträcker sig ut i viken parallellt med färjeläget. Här hade också den första gotlandsfärjan, m/s Nordpol, sin tilläggsplats på 1950-talet, för det dröjde till 1963 innan den nya hamnen byggdes med stora statsbidrag.

DEN FÖRSTA FÄRJAN

Färjetrafiken mellan Öland och Gotland inleddes 1959 då Ö-linjen (redarbröderna Ebert och Lennart Petersson) med det ombyggda lastfartyget Nordpol som gick mellan Grankullavik och Klintehamn. 1961-1964 seglade en annan Nordpol på linjen, även den ett ombyggt lastfartyg. 1965 hette Ö-linjens färja Gotlänningen, och i mitten av sommaren satte Gotlandbolaget in sin Gotlandia. Från 1967 och till och med 1980 var Gotlandsbolaget ensamt om trafiken och 1981 satte Rederi AB Ölandssund in färjan Öland. Fram till dess var det alltså Klintehamn som trafikerades. 1982 och 1983 var det ingen trafik alls, men 1984 återupptog Gotlandsbolaget färjelinjen, som nu gick till Visby, med färjan Thjelvar och seglade till och med sommaren 1987, då man kunde räkna in omkring 35 000 passagerare.

Därefter var det åter ett uppehåll, fram till 1997 då rederiet Litorina Line under sommaren gick på Klintehamn med sin Mercandia I. Och så blev det ännu ett långt uppehåll, fram till i år då Gotlandsbolaget efter långa förhandlingar med Borgholms kommun i början av april beslöt att starta upp linjen Visby-Grankullavik med snabbfärjan Gotlandia.

KOPPLING TILL LINNÉ

Enligt rederiets planer kommer trafiken att starta i midsommarveckan, och här finns en gyllene chans att koppla ihop linjen med firandet av Carl von Linné. ”Linné 1-21” avslutas ju med en fest i Böda hamn med Linnéfrukost och överlämnande av en stafettpinne till Gotland, just den 21 juni då färjan börjar gå. Med en liten justering av programmet kan ju ceremonien förläggas till Grankullavik och där låta Linné i Uno Magnussons skepnad gå ombord på Gotlandia med stafettpinnen i näven och knappt två timmar senare bli mottagen i Visby. Och Linnés, genom åren uttjatade ord när han klev iland på Öland skulle kunna travesteras på det här viset:

”Snabbfärjan Gotlandias däck hade vi knappt trampat, förrän vi märkte, att detta fartyg var helt annorledes än rikets övriga färjor.”