En gastkramande berättelse som utspelas på norra Öland

BOKRECENSION

Nästan fyrahundra sidor omfattar Johan Theorins ”Skumtimmen”, denna psykologiska roman eller deckare om mord, försvinnanden och många skrönor, fakta kring verkliga händelser och allt blandat till en gastkramande berättelse om sorg och saknad, ensamhet, hemlängtan, hat och hämnd.

Händelserna i Skumtimmen var sådant man berättade för varandra i skymningen, skumtimmen inföll innan man tände fotogenlampan och när brasan i spisen brunnit ner. Berättelsen tilldrar sig på norra Öland och i Karibiska havets hamnstäder åren kring 2:a världskriget och 1972. Personerna i boken har av olika anledningar sökt sig till västra kusten i trakten av Föra, Persnäs och Källa socknar. Författaren låter dem vandra på alvaret och åka runt i bil, genomkorsa norra Öland till en rad platser med namn som Stenvik, kan vara Djupvik och Marvik som kanske är Marsjö.

FÄNGSLANDE SPÖKHISTORIA

Det går inte att exakt räkna ut var någonstans, den gamle sjökaptenen Gerlof Davidsson och hans vänner bor, på ett ålderdomshem och i byar några mil norr om Borgholm. De yngre personerna i handlingen dyker upp livslevande och ibland som onda spöken från en gången tid. Allt som hänt i det förgångna dras fram i ljuset. På de folktomma alvarmarkerna får känslorna fritt spelrum, saknaden, sorgen, mänsklig värdighet, mitt i eländet. Girigheten finns där, de till synes värdelösa markerna på alvaret, kan säljas som tomter till skyhöga priser åt sommargästerna. Om man kan lura av de gamla ägarna deras mark för en spottstyver, vad gör väl det om hundra år? Den fria företagsamheten, utan insyn och kvitton, de egna oskrivna lagarna om rättsskipning, är sekelgammal tradition på Öland, det är ingen skröna, utan dagsens sanning. Det finns de som inte gillar att bli avslöjade eller hindrade i sin framfart. Det finns de som vill ha visshet, andra vill ha hämnd.

En mördare som tycks ha återvänt fast man vet att han är död. Några personer, däribland en liten pojke har spårlöst försvunnit för tjugo år sedan. Gerlof Davidsson kan inte sluta grubbla på vart pojken tog vägen. Lever han eller är han död och lever mördaren. Finns det någon som är där ute i dimman i onda ärenden och som har behov av skumtimmar för att göra sig osynlig? Läsaren fängslas av spökhistorien, det är så levande beskrivet att man till slut tror att alltsamman är på riktigt. Jag måste till och med söka upp en kyrkogård i min närhet och se om jag kunde hitta namnet på en av huvudpersonerna som författaren säger ligger begravd där. Hans namn återfann jag inte, men när Johan Theorin tackar dem som hjälpt honom med fakta, då är det till sin släkt, familjen Gerlofsson han vänder sig.

FÖRSTA AV FYRA ROMANER

Johans morfar hette Gerlofsson. De äldre generationerna har haft stenhuggerier, stenfrakter på egna båtar och stensliperier i Lofta och Persnäs. Alla sitt livs somrar har Johan Theorin tillbringat på Öland. Här finns mycket mellan himmel och jord på solens och vindarnas ö, att skriva om. Kanske genom fortsatt läsning i sockenböcker och årsböcker från de fattiga socknarna i norr. Det är anmärkningsvärt att en debutant ger sig i kast med en psykologiskt komplicerad berättelse om en psykopat. En orsak kan vara att journalisten Johan Theorin skrivit noveller och manus till flera verk innan han gav sig i kast med Skumtimmen. För den som gillar spänning, att läsa om Öland och känna doften av det öländska landskapet, är Skumtimmen ett måste. Boken förföljer läsaren och kan inte lämnas förr än sista sidan är läst. Romanen översätts nu till flera språk och har redan sålts till åtta länder. Den är nummer ett i en serie om fyra som alla ska handla om Öland och de fyra årstiderna.