Det blir ej någon borgmästare

MÖRBYLÅNGA

Borgmästare – en klassisk titel med lite punschaura. Kan de vara något för Mörbylånga kommun? Ett sätt att pigga upp det politiska livet? Nej, det tycker inte de mer kvadratiskt formade politikerna i den södra ö-kommunen – utom miljöpartiet...

Den nyligen bortgångne Kjell E Johanson, som vi brukade kalla för kommunens ende riktige vänsterrabulist (och som han själv garvade åt), lever fortfarande vidare med en hel del förslag och motioner som visslar runt i den politiska etern. Ett av dessa förslag, en motion, går ut på att göra om kommunarlrådsämbetet till något som påminner om president, eller som Kjell E själv påpekar i sin motion, borgmästare.

Enligt Kjell E:s idé skulle kommunalrådet, borgmästaren, väljas i direkta val i samband med det ordinarie kommunalvalet. Poängen med detta förfaringssätt skulle kunna bli att folket fick möjlighet att välja ett kommunalråd/borgmästare utan inblandning från schackrande politiska partier. Kjell E tänkte sig således att Mörbylånga borde hemställa hos regeringen om att få bli försökskommun för ett sådant val redan vid 2010 års val.

”BRA SOM DET ÄR”

Ett kul förslag med många oprövade möjligheter. Tänk bara om folket skulle välja ett kommunalråd ur oppositionsblocket även om det andra blocket (oftast borgarna som bekant) tog hem valsegern. Nåväl, det tycker nu inte de politiker vi är begåvade med i Mörbylånga. Sossar och centerpartister har direkt avslagit motionen utan någon närmare kommentar. Kristdemokraterna vill inte att ”vår kommun ska vara en försöksverksamhet” och moderaterna vill inte heller delta i några försök – ”nuvarande arbetssätt fungerar väl”.

UNIK VALKAMPANJ

Det enda parti som anammat Kjell E:s förslag med ett visst intresse är miljöpartisterna som anser att ”alla nya grepp för att öka intresset för kommunpolitiken hälsas välkomna”. Däremot gillar miljöpartisterna inte titeln iborgmästarei, vilket man påpekar i sin motivering: ”Vi avråder dock från att använda titeln borgmästare. Visserligen har vi många borgar i kommunen, men borgmästare förknippas mer med borgerskapets städer och stad har vi ingen, trots namnet på kommunens största ort.”

Summan av kardemumman är att fullmäktigeförsamlingen föreslås avstyrka motionen. Synd – snacka om att Mörbylånga kommun hade hamnat i rikspolitikens fokus med en alldeles egen borgmästar- eller presidentvalskampanj.