Cp-skadade Jimmy: ”Varför får inte jag någon anhörigvård?”

MÖRBYLÅNGA

blev mycket stark. Vi fick motta mängder med e-post och telefonsamtal på det gemensamma temat anhörigvård och Mörbylånga kommuns ofta visade (i brist på bättre ord) hjärtlöshet inför olycksdrabbades situation. Jimmy, född med en cp-skada som kräver kontinuerlig vård, är en av alla dessa personer som anser att kommunens socialtjänst, lämnar en hel del övrigt att önska...

”Jag är trött på att bli betraktad

som ett kostnadskrävande kolli.

Även jag har min integritet och

mitt människovärde” Jimmy, 26

Jimmy, 26 år, föddes med en cp-skada – spastisk diplegi (spasticitet är ungefär liktydigt med för hög muskelspänning, diplegi betyder att benen är mest drabbade). Sjukdomen medför att Jimmy behöver sjukgymnastik och hjälp med alla vanligt förekommande sysslor i ett hem. All denna hjälp har främst mamma Kerstin bidragit med. Jimmy har, som redan påpekats, haft sin skada sedan födelsen, och Kerstin har därför varit den närmaste och mest ”naturliga” vårdaren av Jimmy. Men detta ”naturliga” tillstånd tog slut vid årsskiftet.

– Då meddelade socialförvaltningen att jag skulle få hemtjänst i stället, säger Jimmy.

– Men vi sa klart ifrån att vi inte accepterade deras beslut, inflikar mamma Kerstin.

Under alla år hittills har hela familjen med mamma Kerstin i spetsen sett till att göra livet så drägligt som möjligt för Jimmy. Det gäller bland annat kontinuerlig träning för att hans tillstånd inte ska försämras.

– För detta har jag tidigare varit ”anställd” i tre timmar om dagen, förklarar Kerstin som annars har sin civila gärning inom kyrkan med bland annat ungdomsverksamhet.

EN PRINCIPSAK

Den hyfsat harmoniska balans som familjen hittat med jobb, träning och vård för Jimmy med mera, raserade kommunen nu med ett enda principiellt, och tämligen oförståeligt beslut – analogin med Lena och Axel (Ölandsbladet 10 april) är uppenbar.

– De sa att de var fast beslutna att jag, som inte vill ha hemtjänst, skulle ha det. Om jag inte missminner mig fick jag till svar att ”det här är vår princip”, berättar Jimmy.

I kommunens beslut finns inte ett ord om den absolut nödvändiga träning som Jimmy behöver för att överhuvud taget klara sig. En träning som mamma Kerstin hjälper till med så fort hon är i närheten.

– På grund av mitt handikapp har jag knappast någon balans alls. Träningen är nödvändig för att jag åtminstone ska befinna mig på samma nivå som nu.

Efter en misslyckad operation är Jimmy dessutom rullstolsburen.

– Handikappet gör att jag aldrig blir färdigbehandlad. Det gäller, som jag redan påpekat, att försöka hålla mig kvar på den nivå jag befinner mig.

De kommunala handhavarna av Jimmys fall verkar dock inte ha förstått, eller velat förstå, hans situation. Det är principer som gäller.

– Men det som är värst är att jag blir betraktad som ett slags kolli, eller en kostnadspost i budgeten. Viss, jag är handikappad, men jag har min integritet och mitt människovärde. Att enbart bli betraktad som en belastning är, för att uttrycka det försiktigt, väldigt tungt säger Jimmy med en trött suck.

Men allvarligt talat, skulle inte hemtjänst fungera i ditt fall? Är du inte bara en stridbar, och trots ditt handikapp, ovanligt gnällig person?

Jimmy ler lite snett och mamma Kerstin ser nästan förskräckt ut inför denna provokation.

– Nej, jag betraktar mig inte som särskilt gnällig. Jag konstaterar bara fakta. Hemtjänsten kan inte sköta det som familjen och min mor gör för mig. De som känner mig och mina behov bäst är familjen.

Det har nu även länsrätten uppmärksammat. Jimmy har nämligen överklagat kommunens beslut och i rättens domslut konstateras det klart och tydligt att Jimmy behöver hjälp med måltider, hushållsgöromål och träning. Och rätten ifrågasätter om kommunen verkligen kan uppfylla detta under dygnets alla timmar.

PRESTIGEKAMP

Länsrätten har således undanröjt kommunens beslut: ”Länsrätten undanröjer det överklagade beslutet och visar målet åter till socialnämnden för ny handläggning.”Detta beslut kom redan i början av februari. Mörbylånga kommun har dock inte bekymrat sig om att vare sig svara, eller att företa en ny handläggning av ärendet. Ja, det vill säga, Kerstin och Jimmy träffade en handläggare efter att domen från länsrätten anlänt.

– Då förklarade handläggaren att ärendet var avslutat och att Jimmy enbart kunde påräkna hemtjänst. Vi blev mycket förvånade och uppbragta. Det var ju knappast intentionerna i domen. Men vi stod nu inför ett enda val enligt handläggaren – hemtjänst eller inget alls. Någon anhörigvård skulle det absolut inte bli tal om, berättar Kerstin.

Jimmy tror för sin del att det hela handlar om en prestigekamp.

– Och i sammanhanget har jag svårt att förstå varför man i samtal med kommunala representanter blir så otrevligt och okänsligt bemött.

Och allting skulle lösa sig om du fick återgå till gamla rutiner?

– Tidigare har jag litat till enbart familjen. Och då gick det bevisligen bra. Nu har kommunen beslutat att plocka bort anhörigstödet – men utan att erbjuda något annat som fyller mina behov. Jag har väldigt svårt att förstå det. Och jag vet att jag bara är en bland ganska många i en liknande situation.

ULF HEDMAN

ÖB-webben i morgon:”Man kanske inte alltid måste vara så rigid” anser socialnämndens ordförande Claes Brolinson.