Bredare inlopp säkrar färjeturer
I torsdagens tidning kunde vi berätta att Destination Gotland tvingades ställa in onsdagens turer mellan Öland och Gotland på grund av en prognos som talade om hårt väder.
Nu uteblev emellertid vindarna så gott som helt. Rederiet, som tog det säkra före det osäkra, hann dock meddela nästan alla inbokade passagerare i god tid före avgång.
Färjan i sig klarar en hel del väder, men det är inloppet till Grankullaviken som är ett nålsöga som är svårt att passera vid ogynnsamma vindar.
Destination Gotland har förbundit sig att köra sommartrafik mellan Grankullavik och Visby i två år, och därefter kommer en utvärdering att göras. Visar det sig att utfallet varit bra räknar rederiet med en långsiktig satsning på linjen och då kommer frågan om en breddning av inloppet säkert att diskuteras.
Ölandsbladet var med på premiärturen förra veckan och passade då på att studera inseglingen till Grankullaviken från bryggan. Och visst är det smalt, vid passagen genom gattet ser man knappast något av vattnet på sidorna så skepparen får styra fartyget från den ena bryggvingen.
– Det går alldeles utmärkt när vädret är fint, men blåser det sidvind är det inte så roligt, menade skepparen Gunnar Hammerin.
– Men det borde väl inte vara alltför kostsamt att gräva bort stenmassorna som rasat ned på ömse sidor om inloppet. Med ytterligare ett femtiotal meters bredd skulle svängrummet bli tillräckligt även om det friskar i lite.
När färjan Gotlandia gjorde några provanlöp tidigare i år var det bland andra kapten Göran Wassberg som stod på bryggan och han tycker också att en breddning av inloppet vore bra.
– Det skulle ju öppna nya möjligheter. Men vad gränsen för ett säkert anlöp ligger vill jag inte gå in på. Det beror på flera faktorer, som vindriktning, vindstyrka och gammal sjö.
Efter upprusntingsarbetet har Borgholms kommun fått en riktig roro-hamn (roro = roll on, roll off) som kan användas till annat än färjetrafik. Och så kanske det också blir; när kommunen förhandlade med Sveaskog om markköp vid färjeläget väcktes tanken om att skeppa ut flis från Bödaskogen.
Om så blir fallet handlar det förmodligen om en så kallad pusher, enkelt uttryckt en bogserbåt som puffar en pråm framför sig. Och en sådan kräver också svängrum.
På den västra sidan om inloppet finns fortfarande resterna av en granitpir kvar. En sådan har även funnits på den östra sidan, men den har rasat för länge sedan. Därefter har havet vallat upp sten och grus genom åren så att inloppet successivt blivit smalare.
Men en sådan här åtgärd kostar förstås en slant och frågan är vem som ska ”lätta på lädret”, Borgholms kommun, Destination Gotland, eller båda?
Eller möjligen EU? Från årsskiftet finns ett nytt så kallat strukturfondsprogram, ”Mål 2 Småland och öarna”, och där ingår både Öland och Gotland. Och i programmet talas det bland annat om att ”bidra till fungerande kommunikationer.”
