Bonden som ogillar EU-bidrag

MÖRBYLÅNGA

Bo Hagström och sönerna driver en av Ölands större gårdar. Gården på cirka 325 hektar får cirka en halv miljon kronor i EU-stöd. Men själv är han måttligt förtjust i stödsystemet.

– Jag tycker hela den här bidragssvängen är helt fel. Jag vill ha ett ”rent” system där själva produktionen ger inkomsterna, inte bidrag.

När Ölandsbladet presenterade en lista på öländska EU-bidragstagare på jordbruksområdet (se artikeln Öns bönder EU-guld värda?), blev reaktionen våldsam och omedelbar. E-postmaskineriet och telefonerna blev glödheta redan under de första morgontimmarna. De flesta som hörde av sig var vänliga och tillmötesgående. Men att det fanns många ömma tår ute på fälten blev vi också varse. Det sistnämnda gäller särskilt de som vi kallade för månskens- eller hobbybönder som var lyckliga innehavare till några får, värdefull stenmur eller några hektar förhållandevis dålig betesmark – men skyddsvärd ”naturupplevelse”.

Enligt Bo Hagström, moderat lantbrukare med ordinarie plats i både Mörbylånga fullmäktige och i miljö- och byggnadsnämnden, kan man också dela upp den jordbrukande menigheten i två klasser: naturvårdare och lantbrukare.

– Och det är de så kallade naturvårdarna som får pengarna. Vi växtodlare med hyfsade jordar, det vill säga jordar som går att bruka, får visserligen ett så kallat gårdsstöd (gamla arealstödet, reds anm), men det väger lätt mot vad man kan få om man har mängder med fullständigt värdelös, men tjusig mark.

SÄMST FÅR MEST BIDRAG

Exempel på ”tjusig naturmark” är förstås Alvaret. Det ska enligt olika dekret hållas öppet. Följaktligen får de som håller sina djur, och röjer, på dessa marker ett rejält understöd. Men det förstås, eller vill inte, Bo Hagström förstå.

– Nej, varför det? Om det en gång var igenväxt...så vad spelar det för roll? Det är väl snarare ett bevis på att det är dåligt skött om man måste röja.

Bo Hagströms jordbruksfilosofi är enkel och rättfram.

– Jag vill ha betalt för det jag producerar. Jag vill inte ha ett bidragsberoende jordbruk. Nu fungerar det så att den jordbrukare som inte är särskilt duktigt, eller sitter med sämre jordar får bidragspengarna.

Bo Hagström kan exemplifiera det hela med några enkla sifferuppgifter.

– Innan EU-bidragen drog igång fick vi 1,40 kronor kilot för bra vete. Förra året, alltså 2006, fick vi 90 öre. Nu skulle då EU-stödet gå emellan, men det blev väldigt skevt. Den som fick ut 1 800 kilo per hektar fick en krona i bidrag. Vi som kan ta ut 6 000 kilo fick 30 öre. Nej, jag vill se en vanlig marknad där vi säljer våra produkter och får betalt för det, utan några konstiga stöd eller andra egendomligheter.

EJ ENSAM OM SINA ÅSIKTER

Bo Hagström vet att han inte är ensam om sina åsikter. Han är alltså inte en udda knäppskalle i jordbrukarleden.

– Nej, för tusan. Du kan tala med många bönder häromkring. De tycker precis som jag, säger Bo och sveper med armen över de rika jordarna i Mörbylångadalen – landets bästa enligt många bedömare.

Vad säger han då om hobbybönderna som också får sin beskärda del av EU-pengarna.

– Det kan du inte skriva. Men vi som har växtodling får inte vara med och leka längre.

Men kan du ändå inte tillstå att det kan vara bra att röja för att få lite horisont och vackra sjöängar?

– Är det inte mångfald vi ska ha, kontrar Bo. Man behöver väl inte röja överallt. Dessutom har vi nu efter all denna röjning av exempelvis sjöängarna drabbats av gåsplågan. När de slår sig ner i ett ärtland är det ingen idé att tröska.

FINARE ATT RÖJA ÄN ODLA?

Det kan kanske vara värt att återigen påpeka att Bo Hagström inte är en udda röst i lantbrukskören. Det finns fler lantbrukare som tycker att det är ren produktion och inte bidrag som ska ge inkomster och styra näringen. Han medger dock att det kan vara lite som att svära i kyrkan ibland.

– Det finns mycket känslor där ute bland ”naturvårdarna”. Och det är på något sätt lite finare att syssla med att röja Alvar och sjöängar, än ren livsmedelsproduktion.

Vad är det då ni producerar på gården?

– Potatis, ärtor, bönor, lök, spannmål, raps, sockerbetor – ja, det är lite av varje.

Några djur har han dock inte.

– Jo förresten. Vi har en katt.