Besvikelse i Borgholm efter valet
Tiden talar för en kommun, trots Mörbylångas rungande nej i folkomröstningen. Påstår Ja-lägret och ledande borgholmspolitiker efter den svidande förlusten.
Sammangåendet kommer längre fram, men när kan jag inte säga, tror den ivrige ja-sägaren Eddie Forsman.
Tre politiker, tre röster på Ja. I Borgholm var kommunledningen enig i sitt frieri till Mörbylånga för ett enat Öland. Dagen efter det brutala nekandet från väljarkåren i söder är den gemensamma reaktionen en blandning av förvåning och besvikelse.
Jag trodde på Ja-seger, så självklart är jag besviken, säger moderatpolitikern Eddie Forsman, pådrivande i folkomröstningsfrågan och uttalad Ja-anhängare.
Det var synd att det inte blev en kommun, det hade Öland behövt för vi har en tuff tid framför oss och den tiden kommer snabbt.
Frågorna varför och vad händer nu vilar tungt över denna måndag efter folkomröstningen.
En hypotes jag har är att det gick som det gick på grund av att politikerna i Mörbylånga inte sagt så mycket, det har till exempel varit helt tyst från deras största parti, socialdemokraterna. Väljarna hade nog velat höra en signal och när den inte kom röstade man säkert, på det man har.
Samtidigt valde 48 procent av väljarna i Borgholm att inte rösta, vilket förvånar mig. Märkligt att inte fler gick och röstade, nu när man hade möjligheten att påverka i denna viktiga fråga för Öland, säger Eddie Forsman och ser fördjupat samarbete med Mörbylånga och andra kommuner framför sig.
Från och med idag gäller att jobba ihop oss politiskt över kommungränsen, mer än vad vi gjort hittills, och till nytta för invånarna i båda kommunerna. Vi måste släppa prestigen och inte låsa in oss i några hörn.
Samarbetet kommer att tvingas fram anser han.
Detta gäller inte enbart samarbete mellan Mörbylånga och Borgholm, Öland måste samarbeta med flera andra kommuner i framtiden.
Kommunalrådet Lisbeth Lennartsson gläds åt att en majoritet, om än liten, i Borgholm valde Ja-sedlarna före Nej-sedlarna (Ja-sidans seger skrevs till 2 382 röster (51 procent) mot 2 128 (46), 152 (3) avstod).
Jag är tacksam för att så många gick och röstade och gav oss i kommunledningen mandat att jobba vidare med det vi tror på, vi tror på en framtid för Öland, säger Lisbeth Lennartsson och är lite överraskad över Nej-sidans klara seger i söder.
Att det blev ett så tydligt nej i Mörbylånga förvånar mig lite grann och jag beklagar den i vissa fall låga debattnivån med många missuppfattningar och felaktiga uppgifter.
Samtidigt spelar det roll vad ledande kommunpolitiker säger och i Mörbylångas ksau var två tredjedelar på Nej-sidan, klart att sådant påverkar.
Än mer samarbete är även hennes svar på den närmaste framtiden för de två ö-kommunerna.
Det gäller att släppa prestigen och hitta samarbete med Mörbylånga och andra kommuner.
Annars är det lite av affärer som vanligt.
När kan kommunfrågan lyftas igen?
Jag vet inte, frågan är snarare OM den kan lyftas igen.
Socialdemokraternas Sune Axelsson röstade ja och tippade nej.
Det gick ungefär som jag trodde. Varför Mörbylånga röstade nej är svårt att sätta fingret på, så det är mer att konstatera att så här blev det och nu har vi en ny spelplan att ta oss an. Valresultatet ökar kraven på de ledande partierna att utvecklas samarbetet än mer vilket måste göras, behovet är stort.
Mörbylånga är duktiga på mycket och Borgholm är duktiga på mycket, men kanske inte på samma saker. Det är där vi måste hitta samarbete.
Sune Axelsson såg folkomröstningen som mer än en Ja- eller Nej-fråga till folket.
Jag ville höra vad tycker du, vad tror du om Ölands framtid och utveckling?
Och vad säger du då om svaret från Mörbylånga?
Kan vi inte hålla oss till Borgholm...i Borgholm har väljarna hittat pointen och sträckt på sig och tittat in i härligheten.
Du och flera andra efterfrågar utökat politiskt samarbete Borgholm och Mörbylånga emellan, varför har ni inte lyckats med det tidigare? Varför är det som Kent Ingvarsson sagt tidigare: egentligen är vi inte överens om någonting?
Därför att det är ett kommunalråd för mycket!
