”Behandla flickor och pojkar lika”

Helena Stegert är Borgholms kommuns genuspedagog och hon har fått i uppdrag att kvalitetssäkra kommunens förskolor och deras arbete ur ett könsperspektiv.

– Målet är att utbilda och få personalen att jobba utifrån dessa frågor att alla barn ska behandlas lika och få lika möjlighet att välja att göra det de vill, vare sig de är pojke eller flicka, säger Helena Stegert.

Redan när barnen kommer till världen på BB, och kanske till och med redan innan de föds, behandlas pojkar och flickor olika. Och sedan bara fortsätter det.

– Pojkar lär sig oftast att prata senare än flickor och det beror till stor del på att vi pratar mer direkt med flickor ända från början än med pojkar, säger Helena.

Det finns ett test som visar att när vi vänder oss till flickor pratar vi som om vi pratar med en katt och när vi vänder oss till pojkar som om vi pratar med en bulldog.

Under sin studietid till genuspedagog intervjuade Helena sina kollegor och bad dem berätta om olika händelser med deras elever.

– Det var rätt så fascinerande. När de pratade om lille Pelle, blev de mörka i rösten och när de pratade om Lisa, gick de upp i falsett.

Helena började sitt arbete som genuspedagog vid årsskiftet och under våren besöker hon och utbildar förskolepedagogerna i Bödas, Södviks, Åkerbos och Skogsbrynets förskolor. I höst fortsätter hon i Köpingsviks, Rällas, Gärdslösas och Runstens förskolor.

– Vi börjar att arbeta med pedagogerna som arbetar med de minsta barnen. Så för de barnen med sig dessa tankar när de blir äldre och kan även i sin tur föra över tankarna till kommande förskolebarn.

Vid första mötet med skolans pedagoger delar Helena ut en läxa till dem, de ska observera varandra i sina bemötande med eleverna.

– Jag vill att de ska sätta på sig genusglasögon och lära sig att behandla barnen lika, vare sig de är blyga, rättfram, pojke eller flicka. Resultatet är förbluffande. Det är spännande att upptäcka allt vi gör omedvetet, säger Helena.

Det kön vi föds till kallas det biologiska könet. Genus betyder det kulturellt skapande könet och det formas vi till utifrån var vi föds, hur vi uppfostras och bemöts.

Helenas jobb är att få pedagogerna att sudda ut alla tidigare gränser, skillnader och kanske till och med fördomar vad det gäller det biologiska könet.

– Vill Kalle leka med dockor, ja då ska han få göra det och vill Kajsa leka med bilar så får hon det.

Självklart går det aldrig att sudda ut skillnaden mellan könen och det är inte meningen.

– Det är bra med skillnader, men vi ska inte begränsa barnen utan hjälpa dem att våga gå över gränserna.

Det viktiga är att barnen själva får bestämma och får möjlighet att prova på allt.

– Barnen ska ha lika rättigheter och möjligheter, de ska få lära sig att ta för sig, vara stolta och säkra i sig själva, säger Helena.