Australiensiska toner på alvar
Didgeridoo kallas ibland för världens äldsta instrument och användes från första början av aboriginerna, Australiens urbefolkning. Idag har instrumentet spritt sig över världen. På Valborgsmässoafton når de karaktäristiska, vibrerande tonerna Vickleby.
Det är numera tradition att Vickleby hembygdsförening anordnar valborgsfirandet på Vickleby Alvar. Ölands manskör inleder och vårtalet hålls av hembygdsföreningens nya ordförande Irene Bauman. Men före och efter vårtalet sker inslagen som bryter traditionerna. Sven Lindqvist, ska då spela didgeridoo.
Han upptäckte instrumentet av en tillfällighet vid ett besök på Roskildefestivalen för några år sedan.
– Det är ett fascinerande ljud, jag tyckte det verkade kul, säger han.
Hemma i Göteborg hittade han sedan en kurs där han lärde sig tekniken. Viktigast är att kunna cirkulationsandning, som innebär att man fyller munnen med luft och pressar ut med kindmuskulaturen. Samtidigt drar man inte luft genom näsan.
– Det låter omöjligt, men det kommer pö om pö. Har man en liten känsla för det så får man då och då en aha-upplevelse och jobbar vidare på det. Det beror också på vilken didgeridoo du har. Om det är baktryck tar det längre tid att pressa ut luften och då har du längre tid på dig att dra in luft genom näsan.
Vilket ljud som uppstår beror på trycket ur lungorna och tungans läge i munnen. Rytmen kommer från magen. Den som spelar kan även skrika i luren, vilket från början tros symbolisera lätena från australiensiska djur, till exempel dingo och kookaburra.
Sven Lindqvist har själv tillverkat sin didgeridoo - av en fjällbjörk från Ammarnäs.
– Det var när jag studerade på Vindelns folkhögskola som vi besökte Ammarnäsfjällen för att hitta slöjdämnen. Där växte en snirklig björk, som jag tog hem och klöv i två delar. Sen gröpte jag ur halvorna och limmade ihop dem igen.
