Almarna på slottsbranten dör!

BORGHOLM

Almarna i slottsbranten är dödsdömda. På det drygt sex hektar stora området mellan Drottning Victorias vilohem och Kaffetorpet har skogsalmarna angripits av almsjuka, vilket betyder att de successivt kommer att dö. Och även nere i Slottsskogen håller den på att breda ut sig.

– För två år sedan upptäckte jag några enstaka träd som hade angripits, så jag var beredd på det värsta, säger Christina Erlandssom som ansvarar för tillsynen i Borga Hage naturreservat, eller Slottskogen som den allmänt kallas.

Nu har almsjukan slagit till i hela slottsbranten. Däremot verkar inte lundalmarna nere i skogen ha drabbats.

Betyder det här att de sjuka almarna måste avverkas? Det måste ju vara riskabelt att gå under slottsbranten när de har dött och trillar omkull.

– Ja, det är ett alternativ. Men då måste man göra en noggrann avverkning så att inte de andra träden i branten skadas. Där växer det också ek, oxel, lönn, hassel och fläder som man bör vara rädd om, säger Christina Erlandsson.

Eller också får träden falla efterhand. Några gamla kan man spara för insekternas skull, men merparten måste tas bort så det inte ser ut som en trädkyrkogård, påpekar hon.

– Men det betyder samtidigt att man måste stänga av Garderobstrappan och stigen under slottsbranten för de som promenerar här.

Vilket alternativ man väljer kommer att avgöras på ett möte med Fastighetsverket och Länsstyrelsen framöver, säger Christina Erlandsson.

KAN GÅ SNABBT

Almsjuka är en så kallad vissnesjukdom, orsakad av en svamp som sprids med almsplintborren. Svampen växer i trädens näringsbanor och täpper igen dessa så att almen vissnar. Även unga friska almar kan drabbas och förloppet mellan insjuknande och död handlar om månader eller upp till något år. Sjukdomen har funnits i Sverige sedan 1950-talet, men på 1980-talet kom en aggressivare art och angreppen ökade i Skåne, Göteborgsregionen och Mälardalen. Och sedan två år har man också konstaterat almsjuka på Gotland. Den aggressivare svampen kan dessutom ta död på ett stort träd på ett år.

Slottskogen har under flera år varit angripen av en annan ovälkommen gäst, ekvecklarlarven, som avlövat ekarna alldeles efter lövsprickningen. Men även om flera av dem är halvdöda idag ser flertalet ut att ha repat sig.

Men inget ont utan det har något gott med sig. Om några år kanske gästerna på Slottshöjden åter kan njuta av den utsikt över Borgholm och Kalmarsund som man hade när den första serveringspaviljongen byggdes uppe på ”slottsberget” 1882. Och den som betraktar slottet nerifrån Borgholm får se dess imposanta fasader i full höjd när ingen grönska skymmer.