Ett stort mörker

Utan tvekan årets tyngsta förlust. Glöden och hjärtat hos spelarna fanns där igår men hjärnan var inte alltid med oss och då talar jag framförallt om min egna. Det var rent ut sagt en pinsam insats från min sida och den enda jag kan skylla på är mig själv. Att skriva en tenta under fyra timmar, på matchdagen, är ingen idealisk uppladdning. Det kommer aldrig att hända igen för det gör varken mig men framförallt inte laget rättvist. Det kändes som att jag sprang och åter sprang i tomma intet utan att för ett ögonblick uträtta någonting konstruktivt under hela matchen. Hur mycket man än tänkte och målade upp positiva bilder framför sig, på hur man borde spela, blev det ändå bara skit av alltihopa. Ta exempelvis fenomenet att skjuta, när jag har ett läge så slår det mig oftast att bollen aldrig kommer att gå fram vilket gör att jag hellre söker passning. Mange gjorde två justeringar inför den tredje perioden, den första var att jag skulle börja skjuta och den andra var att Simpa och Johan skulle byta plats. Inga av dessa direktiv gav någon framgång, däremot blev omställningen till man-man efter första perioden desto effektivare. Likt bortamatchen mot Dalen blev de lite tagna på sängen trots vetskapen om vårt udda försvarsspel och började istället skylla på domarna när de blev stressade. Domarparet gjorde en stor miss och det var Kims utvisning. Tyvärr resulterade den i 2-0 målet där Mackan i och för sig skulle ha haft ett frislag med sig men samtidigt så gör vi fel när vi hamnar med två gubbar bakom motståndarnas mål i box play. Till råga på allt kom ytterligare 2 mål innan periodvilan vilket tyvärr blev för mycket att hämta upp. Vi bär ändå med oss de två sista perioderna, som vi faktiskt vinner, och fokuserar redan imorgon på nästa lördagsmatch då Pixbo kommer på besök.