Vi är skakade och ganska störda…

DN har på sistone tagit på sig uppgiften att granska slöseriet med våra skattepengar när det gäller statliga verk och myndigheter.

Inför en luttrad men ändå häpen medborgarskara har förlåten lyfts för glitter, glam och glamour i mångmiljonklassen i annars fyrkantiga byråkratborgar som AP-fonderna, Tillväxtverket, Vinnova och Stiftelsen för Strategisk forskning.

Att en lite mer sexigare institution som Säpo inte skulle vara sämre hängde liksom i luften. Och visst kan man slå runt där med på allas vår bekostnad.

1 000 anställda spioner och vanligt fotfolk bjöds på en ”sprakande festkväll” (det stod så i inbjudan) á 5 300 kronor kuvertet  förra sommaren. Temat var naturligtvis – James Bond, även om nu festprojektet gick under kodnamnet ”Operation Åland”.

Men några skarpare hjärnor kan inte ha dragit upp riktlinjerna för partajandet. Något som  gör oss lätt nervösa med tanke på att det är samma hjärnor som ska se till att vi ska kunna sova lugnt om nätterna.

De gravaste missarna, bortsett från det måttlösa spenderandet av våra skattepengar i sig, var att man struntade i vanliga upphandlingsregler och strösslade ut 5,3 miljoner till ett festfixarbolag som man förmodligen gillade av en eller annan anledning, eller hade gamla kompiskontakter med. Nu är risken överhängande att Konkurrensverket slår till med dryga böter för den missen.

Att spionerna dessutom försökte blåsa Skatteverket med klumpigt momstrixande var dömt att misslyckas redan från början.

Statsminister Reinfeldt har i ett uttalande i festsammanhangen hävdat att det rört sig om ”enskilda fall”. Vi anar snarare ett systemskifte på  statliga verk och institutioner.

Det är ju inte egna pengar man sätter sprätt på. Att den tidigare så grå och korrekte tjänstemannen/kvinnan nu verkar ha kastat av sig all oväld och visat sig vara en klacksparkande festprisse gör oss både skakade och ganska störda…

***

Vi är inte odelat förtjusta i opinionsjournalistik, men vi suger ändå i oss varenda mätning som presenteras.

Den senaste SvD/Sifo-mätningen visar för övrigt precis det som Ölandsbladet  förutspådde redan när de första euforiska Löfven-siffrorna presenterades. Vi hävdade då att en partiledare som duckar för det mesta inte i längden skulle kunna hålla trycket uppe – och vi fick rätt.

Socialdemokraterna tappar 4,5 procentenheter och parkerar nu på lite drygt 34 procent. En minskning sedan förra mätningen med cirka en kvarts miljon väljare.

Stefan Löfven gjorde inte precis någon högljudd rivstart när han tog över efter den bullrige Juholt. Och han verkar fortfarande slira på kopplingen. Att som vid helgens sommartal dundra på med löfte om att slopa företagens kostnad för en sjukförsäkringsvecka väcker inget jubel hos alla vanliga, dödliga löntagare som inte är småföretagare. I praktiken gör det ingen skillnad. Ja, det vill säga skulle det hampa sig så att man drabbas exempelvis av en långvarig influensa som sträcker sig över en vecka får man kanske ett litet h-e när man ska övertyga Försäkringskassan om det. Företagaren brukar, till skillnad från F-kassan,  godta ett vanligt läkarintyg, om ens det behövs…

Det är ingen som betvivlar vikten av detta löfte, som för övrigt kostar staten cirka 1,5 miljarder, men vi tror inte man får så värst många Sifo-poäng.

Den stora massan vill nog ha svar på mer handfasta, påtagliga frågor som: skatterna, höjning eller inte? Energi – hur blir det med kärnkraften? Arbetslösheten – hur ser S och Löfvens lösningar på det problemet ut? Hur ser överhuvud taget en S-ledd regering ut?

Det kanske är dags att lägga i en växel och dra upp farten lite grand om det ska bli en fight vid taburetterna. Fast det är klart Alliansen – ja, eller rättare Moderaterna, har sina problem med stödpartier som verkar vara på väg att lägga sig till ro på den politiska kyrkgår’n.