Vi är ölänningar allihop - svårare behöver det inte vara
Men jag har respekt för dem som säger nej. I ärlighetens namn finns det rätt mycket öländskt i det också, att säga nej till sådant som är nytt och lite främmande.
”Man vet vad man har, inte vad man får”, säger nej-sidan och det är en klassisk öländsk försvarsinställning. Den har hörts många gånger på Öland genom åren - Ölandsbron, fyra filer på bron - bara för att nämna några exempel.
Julius Sääf på Himmelsberga påpekade det, att samma sak sa man på företaget Facit i Åtvidaberg. ”Man vet vad man har, inte vad man får” och så höll man fast vid räkneapparater i stället för att slå in på datorer när möjlighet gavs. Resultatet vet vi ju hur det blev...
Ölandsbladet har hållit samma linje i två folkomröstningar. En ö, ett folk och en kommun.
I stort sett alla våra större frågor berör hela Öland - vatten, turism, 136:an, räddningstjänsten, turismen, kollektivtrafiken, Östersjön, Ölandsbron...
Idag måste besluten ta två vägar, med ibland olika resultat. Det är till exempel samma vatten vi har på vår ö, men vi har olika bevattningsförbud.
Ölands kommunalförbund som tvingas lappa ihop många av de gemensamma frågorna hade aldrig funkat utan skickliga tjänstemän som tvingas tänka utanför alla boxar, eftersom det helt enkelt inte finns några tydliga ramar för kommunsamarbete.
Ändå är det alltför många bollar som hamnar mellan kommunerna - ska ni eller vi, och vem gör vad?
Vilken kommunal byggnad som ska stå som huvudpostadress är av ringa betydelse. Jag har aldrig någonsin besökt ett kommunhus som privatperson, så ser det ut för de flesta. Självklart behåller vi de byggnader vi har idag.
Det enda som gnager i magen på mig är att valet på söndag så tydligt känns som etablissemanget mot de andra. Företagare och huvuddelen av de tyngre politikerna talar för en öländsk kommun, och jag själv är väl en del av detta så kallade etablissemanget.
En röst mot en kommun blir då också en röst mot ”etablissemanget” och den som lägger örat mot den öländska kalkstensplattan vet att det finns sådana strömningar.
Sedan är jag inte helt säker på att nej-röstarna som är emot all form av centralisering vet om att en ganska betydande del av nej-politikerna vill gå ännu längre och låta Kalmar få styra en hel Kalmarsundskommun.
För mig vore det djupt olyckligt. Jag vill ge Öland chansen. Jag har bott i både Mörbylånga och Borgholms kommun, men jag presenterar mig alltid som ölänning.
En tydligare arm mot riksdag, regering och departement. En ö och en gemensam kommun ger äntligen muskler. Vi ölänningar tillsammans!
