Växtvärk i Mörbylånga?

Den siffer- eller statistikdrivna mediakarusellen vilar aldrig. Är det inte väljarsympatier som är på tapeten så är det befolkningssiffror.

Och nu senast är det alltså befolkningssiffror, där för övrigt mätningarna har hamnat i någon slags kvartalshysteri likt bolagsrapporter.

Och nu är det alltså dags igen.

Kalmar län minskar sin befolkning, den här gången med 462 personer, vilket får katastrofbrubriker. Hos en pressgranne läser vi ”Befolkningen flyr Kalmar län”.

För en kort tid sedan noterade vi att jordens befolkning sprängt sjumiljardersvallen. Hade statistikerna i stället kunnat konstatera att jordens befolkning minskar, hade det knappast genererat några katastrofrubriker. Snarare tvärtom. Befolkningsfrågor är något av paradoxernas tummelplats.

Sett i makroperspektiv är det minskning som är det positiva målet – i mikroperspektivet ökning och tillväxt.

Vi kan förstå bägge synsätt. Den befolkningsökning som Mörbylånga kommun kan visa mätning efter mätning – så även denna gång med plus 131 personer – visar på en kommun med framtid, tillväxtmöjligheter och ökad skattekraft.

Visserligen finns det en och annan fritidspolitiker som redan börjat mumla om växtvärk i kommunen. Inflyttning ställer givetvis krav på en utbyggd kommunal service. Det ska till förskolor, skolor, sporthallar, bibliotek och andra nödvändiga nyttigheter för den växande befolkningen.

Men som kommunalrådet Kent Ingvarsson (M) tidigare påpekat i en intervju i Ölandsbladet: ”Jag föredrar att vara kommunalråd i en kommun som Mörbylånga än exempelvis i Högsby.”

Kent Ingvarsson var för övrigt även en av deltagarna i tisdagens paneldebatt i Kalmarsalen som initierats av förre ledarskribenten (Barometern) Per Dahls rapport om Kalmarsund som ett Sveriges Florida.

Ack ja, man tar sig för pannan för här är det plats för feltänk av kolossalformat.

Kalmar län ska, när man nu inte har förmågan att locka till sig något yngre produktiva människor, satsa på pensionärer. Tanken är att rika pensionärer ska lyfta hela vår landsända.

Alla vi som vågat ta en titt i det orangea kuvertet inser att det här med att njuta sin åderdom i lyx och överflöd knappast kan vara en realistisk tanke. Ett litet fåtal pensionärer kan under sin produktiva tid möjligen ha byggt upp ett kapital som det går att leva på. Den stora pensionärsmassan lär dock ha fullt upp med att försöka få det hela att gå på sparlåga. Man kommer garanterat inte att strössla miljoner över något svenskt Florida.