Varningsskyltar för strömmar

Det är sorg i byn. Två människor drunknade i Hålnäs, eller utanför Sandby skjutfält som en del säger. Tidningen lider med de berörda familjerna. Skulle olyckan ha kunnat förhindras? Badplatsen är förrädisk. En otroligt vacker plats, där rymden är enorm. Kargt Alvar som övergår i kalkstensklippor, vilka leder rakt ut i Östersjön — lite anonymare, lite lugnare, än Ölands kanske mer kändare badplatser. Men. Här är strömmarna starka. Och för den som inte vet om att det finns ett djup hålrum ett 25-tal meter ut i havet, kan brådjupet bli brutalt överraskande. När vinden ligger på från ost, som i söndags, blir undervattenströmmarna som värst. Det är paradoxalt dessa strömmar surfarna söker och gjort området till en vallfärdsort. Bara timmar efter tragedin var brädseglarna återigen igång med att försöka fånga strömmarna. Sandby på östra Öland är ingen kommunal badplats. Här lyder allemansrätten på den privatägda marken. Jag tror inte att den som arrenderar sjömarken eller ägaren till densamma, skulle ha något emot att kommun eller räddningstjänst sätter upp en livboj och hamrar ned en skylt som varnar för undervattenströmmar. Varningsskyltar för undervattenströmmar finns till exempel vid flera plaster på Österlen. Det ökar respekten för badplatsen. Det borde egentligen inte vara svårare än att sätta upp skyltar som varnar för älg. Vid Hålnäs har dessvärre flera personer drunknat genom åren. Olycksrisken vid badplatsen aktualiserades så sent som i höstas när en brädseglare hoppade på vågen vid Hålnäs och sedan hamnade någonstans i trakterna av Sandby borg, flera kilometer bort, innan han lyckades ta sig i land. Även då larmades räddningstjänsten, men den gången avlöpte räddningsarbetet lyckligt. Det kan inte nog påpekas hur viktigt det är att våra öländska barn med sådan närhet till havet får bra simskoleundervisning. Men det bör då påpekas att det inte spelar någon roll hur duktig simmare man än är i badhuset. När strömmarna och vågorna sätter in är det få simmare som är opåverkade.