Valfrihet inte alltid så lätt att välja
Alliansens främst kanske Moderaternas försök att förverkliga Mao Zedongs slogan låt hundra blommor blomma, kan av medborgarna uppfattas som en lättnad efter att under många år levt i något slags DDR light-demokrati där det allmänna ordnar allt som har med vård, omsorg och skola att göra.
Ett vanligt förekommande argument för att låta alla dessa privata blommor växa upp i tidigare strikt kommunala och statliga myllor är att konkurrens befrämjar kvalitet. Exempelvis måste de vanliga gråtrista kommunala skolorna skärpa till sig och bli lika tjusigt it-centrerade som de nya friskolorna. Även i vården prövas nya grepp som de privata frifräsarna infört.
Det privata och det allmänna på samma spelplan och som vässar varandra till stordåd? Tja kanske , även om man på skolområdet fortfarande har en del att bevisa.
Men det finns en baksida i all denna borgerliga utvecklingsteologi. Det spelar ingen roll hur bra än privata satsningar än kan synas vara för medborgarna. Det är fortfarande det allmänna, stat och kommun, som måste stå i bakgrunden och ta smällarna om något skulle gå snett.
Vad händer om exempelvis ett privat hemtjänstbolag eller vårdhem inte klarar av betalningar och kvalitetskrav? Självklart måste det allmänna rycka in och reda ut situationen. Samma ska gäller förstås för friskole-etableringar. Kommunen har det övergripande ansvaret och måste stå reda att ta emot elever som plötsligt befinner sig i limbo. Man kan inte tacka nej till elever (vilket faktiskt en friskola kan).
Men hur sannolika är sådana helvetesmålningar på väggen?
Två exempel i närtid:
I veckan deklararade ett hemvårdarbolag i Stockholmsområdet att man inte tänker ställa upp med hemtjänst i några kranskommuner utan skulle koncentrera sig på innerstaden. Enligt uppgift gör kostnadsläget att man inte vill fortsätta att bedriva verksamheten i ytterkommunerna eftersom man förlorar pengar.
I Uddevalla har företrädare för John Bauer-gymnasiet förklarat att man lägger ner skolan, vilket naturligtvis väckt upprörda känslor och eleverna blir hänvisade till andra skolor.
Valfrihet är givetvis inte av ondo. Tvärtom, men man kan förstå att det inte alltid är så enkelt för en kommunpolitiker att våga välja valfrihet på alla områden. Ansvaret för medborgarnas väl och ve ligger alltfort på det allmänna. Någon annan ordning är förstås inte möjlig.
