Trelleborg beter sig skamligt
”Genomförandet av effektiviseringar och fortsatt fokusering mot lönsamma segment ska skapa såväl marginalförbättringar som en ökad tillväxt.” ”Såväl order- som leveransläget var fortsatt gott under andra kvartalet och tillväxten var bra, med en organisk tillväxt om 8 procent.” Så heter det i senaste pressreleasen från Trelleborg-koncernen; den presenteras tillsammans med pressmeddelandet om att 110 man får sparken i Mörbylånga.
Den prisade globalkapitalismen har sitt pris och det betalar de anställda. Inte så att denna tidning gått och blivit socialistisk men även på en världsomspännande koncern måste man kunna ställa minimikrav på anständighet i förhållandet till samhället och till de anställda. Man beter sig helt enkelt inte så här: att utan några som helst förhandlingar eller förvarningar kasta ut 110 man i arbetslöshet. De anställda har rätt till en löntagarkonsult, de har rätt till fullständig insyn i de ekonomiska motiv som ligger bakom nerläggningen, de har rätt till en jämförelse med andra enheter i koncernen och de har rätt till ett visst rådrum när deras framtid står på spel.
Trelleborg omsätter 27 miljarder och Mörbylånga kommun är en lilleputt i jämförelse, men detta kan inte innebära att inte också kommunen har rätt till en fullständig information om de bakomliggande motiven för en nedläggning av det som en gång kallades Forsheda-fabriken och som i 30 år tjänat pengar åt sina ägare och som fortfarande gör det eftersom arbetarna ställer upp och jobbar dygnet runt. Inte ett ord nämndes under presskonferensen om de anställdas lojalitet och om kommunens företagsvänliga inställning, i alla lägen jobbar Mörbylånga kommun på företagens förbättrade villkor, men vad får anställda och kommun i utbyte – en örfil.
Om Trelleborg lägger ner i Mörbylånga, låt oss då gemensamt se till att det blir dyrt, mycket dyrt. En världskoncern kan inte bara kasta åt de anställda några skorpsmulor för att sedan dra till ett låglöneland. Detta måste kosta koncernen minst tre årslöner till varje anställd. Det skall vara dyrt att lägga ner och lätt att starta företag, inte som nu, tvärtom. Nerläggningen av Trelleborg i Mörbylånga är av samma dimension som nerläggningen av Sockerfabriken 1992, som Mejeriets upphörande i Borgholm och som bortrationaliseringen av Önos i Färjestaden. Kvalificerade industrijobb försvinner, inget kommer istället. Den framtidsoptimism som präglat Mörbylånga kommun det senaste året med en stor utbyggnad i Färjestaden kan komma att knäckas, men förhoppningsvis kan väl den rådande högkonjunkturen kanske lindra de värsta stötarna. I dag lever Mörbylånga i chock, men låt nu den förlamande krampen sakta övergå i ilska och kampstämning.
