Trafikverkets låneverksamhet – och inbillade faror

Ölandsbladet har genom åren då och då hävdat att det finns vissa fundamenta som en stat måste stå för, eller åtminstone ha kontroll över. Dit hör bland annat försvar, rättsväsende, post och infrastruktur.

Det lilla försvar vi har kvar har vi som bekant exporterat till Afghanistan. Rättsväsendet – finns det någon på fullt allvar anser att det fungerar till alla delar, och står någotsånär i samklang med den så kallade allmänna rättsuppfattningen?

Posten? Behövs inga kommentarer. För övrigt är väl posten mer dansk numera.

Och så kommer vi till det här med infrastrukturen – och nu gäller det de ”grövre” delarna – vägnätet. (SJ orkar vi inte ens bry oss om längre).

I vissa delar av landet, egendomligt nog oftast de delar av landet som ligger utanför Stockholm, Göteborg och Malmö, finns det mängder med nödvändiga vägprojekt som ligger på vänt sedan flera år tillbaka. Ibland tiotals år.

I ren desperation har vissa kommuner förskotterat pengar till Trafikverket för att överhuvud taget komma med på projektlistorna.

Ett exempel är Kalmar där man tröttnat på att inte få den sista biten av E 22:an in till staden färdigställd. Kommunen betalar nu 230 miljoner i ett förskott till Trafikverket för att få till stånd en förbifart Rinkabyholm inom överskådlig framtid, vilket innebär byggstart 2014.

I Mörbylånga har man beslutat om nära tre miljoner i projektstöd för planering av förbifart Färjestaden för att kanske komma upp på en verkställighetslista inom de närmaste decennierna...

Vi skulle kunna dra en hel katalogaria på liknande exempel över hela landet. Uppenbarligen har det skapats ett system där några kommuner förlorar stora pengar för att köpa sig bättre köplatser. En slags vägbyggenas gräddfil.

Vad kommunerna förlorar är alltså ränteintäkter. Vi antar, dock utan att vara helt säkra, att kommunerna får tillbaka lånen av Trafikverket.

Vi anar tyvärr fler varianter på samma utlåningstema.

För att fortsätta på temat om statens ibland märkliga hantering av landets kommuner:

Mörbylånga har återigen hamnat på kollisionskurs med statens förlängda arm - länsstyrelsen.

Precis som i alla andra kommuner kämpas det hårt för det som regeringen borde vara väldigt lyhörd för, och positivt inställd till, nämligen jobbskapande åtgärder.

Mörbylånga kommun har chansen att landa cirka 100 jobb i och med Guldfågeln AB:s planerade utbyggnad.

Och vad händer?

Länsstyrelsen drar upp stora pekpinnen och talar om miljonböter vid den händelse kommunen skulle överskrida gränsen för kväveutsläpp i Kalmarsund.

Man säger inte något i stil med: låt oss gemensamt lösa problemen. Nej, man hytter med näve och pekpinne.

Är det så länsstyrelsen värnar om länets och Ölands utveckling?

Men miljöaspekter och Östersjön, är inte det viktiga saker att värna om?

Självklart. Men poängen är, om det nu inte tydligt framgått, att man från sin skrivbordshorisont på andra sidan bron heller fokuserar på inbillade faror än ser möjligheterna – som det heter i Mörbylånga kommuns valspråk.