Tjejen som sa nej till dopp med prinsessa
Det ringde i telefonen hemma hos hennes mormor. Hon var 14 år och konfirmationsläste tillsammans med en av sessorna från Haga, ja ni vet Christina som konfirmerades i Gärdslösa kyrka på 50-talet.
Mormodern ropade ut över gårdsplanen till flickorna som stod och hängde vid landsvägen att det var hovet som ringde och undrade om de ville sällskapa den söta sessan vid ett bad på stranden.
Flickorna tittade upp mot himlen, synade skyn, kände efter med armarna och så utbrast 14-åriga tösen på sommarlov hos mormor på landet i Tjusby.
Nä hualigen, de e nog kallt i vattnet. När det är så här kallt på lann
Men för en tuff sessa var det säkert en trevlig dag på stranden. Om detta vet vi inget eftersom 14-åringen inte var med. Hon släppte aldrig tanken på det enfaldiga nejet i resten av sitt liv: Hur kunde jag vara så dum att jag se nej till ett sessedopp? Tänk vad trevligt vi kunde ha haft.
Så om det blir bröllop i Gärdslösa kan hovet vara säkra på en sak och det vet man ju redan som sommarölänningar sedan så många Herrans år. Här får ni vara ifred, ja inte just den dagen, men om Öland blir till parets speciella bröllopsminne kommer det också bli en plats dit de återvänder av sina egna speciella skäl.
Och då kan de få just det lugn som alla människor behöver. Ett ställe som Öland där man kan vila ifred från granskande ögon. För det öländska kynnet är just sådant. Det är väl inget speciellt med dem bara för att de råkar vara kung, drottning eller prinsessa.
Fast det ska väl erkännas att lite speciella är de kungliga på ett sätt när det gäller att få hänga på en alldeles utvald vägg där ingen annan människa kunde hamna.
En plansch över Sveriges alla regenter hade hedersplatsen på mosters utedass, bredvid hönshuset. På 80-talet byggdes det en liten toalett med dusch i hennes stuga och såvitt minnet inte sviker tror jag aldrig att kungaparet hamnade på väggen i hennes urtjusigt moderna toalettrum. Av vilken anledning är oklart.
