Skolreformer…

Skolan är uppenbarligen på väg att bli kommande valrörelses fokalpunkt. Skolutspel från olika partier susar runt i alla upptänkliga media. Det senaste kommer från Moderaterna, där den moderata tankesmedjan kläckt fram den briljanta idén att en rask förbättring av skolprestationerna sker bäst om man inför betyg redan i årskurs 3.

Vi är väl inte så där våldsamt imponerade.

Resultaten i svenska skolor har sjunkit under hela innevarande sekel.  Men ingen verkar veta vad det beror på. Däremot måste politikerna visa handlingskraft – och voilà, låt oss införa betyg i årskurs 3 så fixar det sig.

I det moderata skolpaketet ligger i rättvisans namn dock även pengar till fler speciallärare, mer matte, samt en obligatorisk sommarskola för eventuella eftersläntrare. Hela paketet lär gå löst på cirka fem miljarder, men kommer kanske att locka en eller annan procentenhet av valmanskåren.

I de ofta återkommande hänvisningarna till de så kallade PISA-mätningarna, rutschar svenska skolbarn allt längre ner på skalan och befinner sig väl vid det här laget i höjd med relativt outvecklade länder i Centralafrika. I samma mätningar visar däremot vår granne i öster, Finland, toppresultat år efter år.

Hur kan det komma sig?

Tja, som även Svd (Ivar Arpi) konstaterar, i Finland struntar man i kvantifierbara mål som nationella prov och andra riktmärken. Lärarna, som åtnjuter hög status, mycket beroende på att de faktiskt har en rejäl akademisk utbildning, har stor självständighet och får lägga upp sin undervisning efter eget tycke bara man når de mål som samhället satt upp. Man litar på lärarna – och det verkar fungera. Så var det även i Sverige för några skolreformer sedan.

Vi är näst intill övertygade om att det svenska skoleländets startpunkt står att finna i Göran Perssons (S) genomgripande skolreform – kommunaliseringen av den svenska skolan.

Vi har påpekat det förut och gör det återigen: staten bör ta tillbaka makten över skolan.

***

En liten lokalchauvinistisk randanmärkning på det kulturella planet.

I dagens Ölandsbladet kan vi läsa om att Torngårds bio med all sannolikhet kommer att digitaliseras och därmed kanske också vitaliseras. Jätteroligt tycker vi.

Mörbylånga kommun kan alltså snart ha två moderna biografer. En i köpingen Mörbylånga samt då den i Torngård. I den norra ö-kommunen är Folkan i Borgholm också uppgraderad till digitalbio. När det gäller Centrumbiografen i Löttorp - utreds för närvarande en kommande digitalisering.

Hur ser då läget ut i Ölands absolut största tätort – Färjestaden, med snart hälften av öns befolkning?

Ehhh -bio? Vadå bio? För övrigt finns det inte heller ett bibliotek värt namnet, eller någon tjusig teaterscen (som i Mörbylånga), eller...

Fast det är klart i Färjestaden har man ju bron. Jo, så brukar det faktiskt låta när ojämlikheterna kommer på tal…