Rädda Meny
När det för en tid sedan meddelades från radioledningen att det populära matprogrammet Meny skulle läggas ner kom det helt överraskande ut ur det blå, som en blixt från en klar himmel och det är väl först nu när nyheten sjunkit in som protesterna börjar formuleras.
Det känns därför som en kär förpliktelse att be alla läsare att i dag skriva under det upprop till försvar för Meny som Ölandsbladet publicerar, kopiera det och sprid det, underteckna det och sänd det till radioledningen. Vi lägger också ut det på Ölandsbladets hemsida så det får nationell spridning, och ni som är hemma i datorvärlden kan ju göra era röster hörda på Facebook och Youtube.
När ett annat populärt program lades ner till stor saknad hos många, vi tänker på Trädgårdsdags med Ulf Schenkmanis och trädgårdskonsulenten Lars-Erik Samuelsson, så skedde det för att programledaren blivit sjuk, men här har vi tre kärnfriska, matkunniga, glada och programsugna ölänningar som vill fortsätta, som har en jättepublik och så vill radioledningen lägga ner programmet, det är helt obegripligt.
Vad Sven Ekberg, Måns Rossander och Karin Fransson lyckats skapa med Meny är ett radioprogram som talar med lyssnarna på ett bildat och spirituellt sätt; varje torsdagsförmiddag är en högtidsstund och man lär sig alltid något nytt, antingen att stoppa i grytan eller att ta tillvara i själen.
När Sverige nu utomlands fått ett välförtjänt rykte som Matlandet framför andra, med kockar i världsklass så är det till inte så ringa del Menys förtjänst. En annan befriande omständighet med Meny är att det produceras utanför Stockholm, vilket innebär att hela landet speglas i programmet.
Menys baneskvinna i radioledningen heter Cecilia Bodström, buss på henne, sätt stopp för hennes dystra planer.
Vildbin Hans Karlsson slår ett slag för de vildbin som kan finnas på Öland och har lyckats övertyga kommunledningen i Mörbylånga om att också vildbin är en del av Vår Herres skapelse, och det är ju inte mycket ett litet vildbi begär av oss människor, blott en liten orörd sandhög att leva i och det kan vi väl bjuda på, eller hur?
