Politiska pris…

Priser, särskilt substantiella och tunga priser som Nobelprisen (cirka åtta miljoner kronor per pris…) i olika discipliner, har givetvis alla förutsättningar att väcka våldsamma kontroverser, gräl, bråk och kiv bland en och annan applåd.

Detta faktum gäller förstås i större utsträckning i de ”discipliner” som inte direkt hör till vetenskapsvärlden – ekonomipriset, fredspriset och givetvis priset i litteratur. Någon kommer väl att högljutt protestera mot att vi inte anser ekonomi ha samma vetenskapsvärdighet som medicin och fysik, men en grundbult i all vetenskap är att man ska kunna verifiera upptäckter och teorier med objektivt mätbara försök. Det låter sig inte göras i ekonomi – så där rök den vetenskapsvärdigheten, även om vi befinner oss i en vetenskaplig gråzon.

Hursomhelst, de vetenskapliga Nobelprisen är sällan av politisk karaktär. Det vill säga i den bästa av världar har de olika Nobelkommittéerna enbart studerat det vetenskapliga värdet på kandidaternas arbeten – även om det kan finnas rum för kontroverser även här.

Annat är det med litteratur- och fredspriset.  När den norska Stortingskommittén meddelade att EU befunnits värdigt att motta Nobels fredspris gick först ett förvånande, men även ett löjets, sus runt jordklotet, varefter protesterna drog i gång lite varstans.

Vi ska inte kommentera fredspriskommittéens grannlaga arbete med att vaska fram en värdig mottagare. Det kan inte vara så enkelt att följa Alfred Nobels sista vilja som lyder: ”…en del (av den totala avkastningen på kapitalet, red.) åt den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och avskaffande eller minskning av stående arméer samt bildande och spridande av fredskongresser.”

Men att just EU platsar in i den här beskrivningen? Tja, det sägs ju vara ett fredsprojekt, även om det mest tjatas om pengar och PIGS-länderas ekonomiska tillkortakommanden för ögonblicket. Ge pengarna till Grekland.

Svenska Akademin kan inte heller ha det så lätt. Var finner man denna godbit: ”…som inom litteraturen har produceradt det utmärktaste i idealisk rigtning…”

Akademin anser att vice ordföranden i kinesiska författarförbundet, som till yttermera visso försvarar censur, är rätt man i år.

Litteratur är nu ingen vetenskap. Mycket av vad som anses värdefull litteratur är givetvis vanligt tyckande av diverse kulturella eliter. Att plöja igenom världens litteraturproduktion för att vaska fram guldkornen är självfallet ett ogörligt arbete. Det sker garanterat mycket lobbyarbete bakom kandidatförslagen. Och självklart en myckenhet av politiska överväganden.

Därför är det senaste priset en märklig politisk markering. Vi skulle vilja kalla det fjäsk för Kina. Konspirationsteoretikern inom oss tror att UD ligger bakom det hela. Något som inte går att kolla, eftersom UD helt grundlagsstridigt inte diarieför in- och utgående handlingar…