Panikstopp i norr

Läget i den norra ö-kommunen är synnerligen besvärligt. Ett totalt investeringsstopp är inte något som man lockar till sig nya kommunmedborgare med. Nästa panikåtgärd blir för övrigt garanterat ett inköpsstopp.

Situationen är prekär och när man dessutom måste låna till löpande utgifter, löner exempelvis, är läget givetvis mer än bekymmersamt.

En kommun med de ekonomiska problem som Borgholm nu tampas med, blir automatiskt en mindre trivsam kommun att bo och vistas i. Visst, det låter som en köksbordstruism. Men när konstgräsplanen, som många längtat efter inte bli av, när man inte kan anställa den extra personal man gärna skulle vilja se inom skolväsendet, när man måste ”idiotspara” inom äldrevården och så vidare, och så vidare, kommer det att knorras i folkdjupen.

Risken att någon beslutsfattare skulle komma på idén att höja skatten för att rädda Borgholm ur det vanskliga läget är tyvärr inte försumbar. Det har prövats förut på Öland.

När det den dåvarande vita elefanten i Mörbylånga – Rönningegården – visade sig bli dubbelt så dyr som budgeterat, höjde politikerna skatten med en, som det utlovades, TILLFÄLLIG krona. Så fort beslutet var taget blev denna tillfälliga höjning givetvis permanent. Något som belastar medelinkomsttagaren med cirka 3 000 kronor om året.

Risken är nu överhängande att man vill pröva samma kur i Borgholm. Undvik det, säger vi. Man ökar inte på kommunens goodwill-poäng med en skattehöjning.

Vad är då lösningen? Det finns bara en utväg, vilket även den avgående  kommunchefen Lars Frisk påpekar – fler arbetstillfällen.

Det är lätt att säga tulipanaros – men vi förutsätter att Ölands Kommunalförbund sätter större tryck på det gemensamma näringslivskontoret utan några bygdeskygglappar.

För att travestera en känd devis: Borgholms sak är vår.

Vi bor ju trots allt på samma ö.