Ötabs:s framtid

Om Ölands turist AB ägs till hälften av de två Ölandskommunerna och till den andra hälften av näringslivet är det lite svårt att förstå varför kommunerna skall satsa 5.5 miljoner kr och näringslivet inte mer än 100 000 kr.

Den strålande affärsidén tycks råda att i den händelse det blir vinst skall den ena parten ha vinsten, men om det blir förlust, då skall kommunerna och skattebetalarna stå för den.

Självklart skall två stora turistkommuner som Borgholm och Mörbylånga bedriva en aktiv turistpolitik och delta i marknadsföringen, men det pengaströssel som nu pågår är orimligt. Näringen måste ta ett mycket större ekonomiskt ansvar och kommunerna bör på sikt dra sig ur och successivt minska engagemanget i ÖTAB.

En sagafrån Kalmar

Denna saga berättas i Kalmar dessa dagar: Först hade den lilla staden med 52 000 invånare ett enda kommunalråd. Han kallades snälla Wille, han gick ofta på stan och lyfte på hatten för invånarna. Men staden den växte och växte så det behövdes helt plötsligt två och tre kommunalråd ty befolkningsökningen var enorm, ibland 200 nya invånare på ett år. Och staden den blev större och den blev större och hade till slut 56 000 invånare, då krävdes det fyra kommunalråd för att hinna med det som han med hatten ensam hade sysslat med. Ja, Wille hade hjälp ibland förstås; när det körde ihop sig kallade han på ”Kirre Dykarn”, som då kom cyklande till stadshuset från jobbet på Varvsholmen.

Men staden växte ut över alla bräddar så att en dag hade den uppnått den enorma summan av 58 000 invånare och då behövdes det fem kommunalråd för att hinna med.

- Vi är nu så stora att vi behöver en egen utrikesminister, sade de fem kommunalråden och då räcker det ju inte med fem i toppen, vi behöver vara sex för att det skall reda sig med vår kommun.

Och utrikesministern han var ständigt på resande fot och han kom hem med sådana intressanta rapporter från fjärran länder, ända bort i Baltikum, så att alla bara baxnade; det fanns ju varken radio, tv eller internet men på det här sättet fick stadens styrande reda på mycket.

Nu hade staden verkligen tagit plats på den gröna kvisten med guldkant, staden var satt på kartan och den var i ett fokuserat centrum så att det märktes på andra sidan jordklotet, i Kina och hos Mr Lu.

Vips så var de sju.

Och staden den hade vuxit och vuxit så att den detta år som är i år hade 60 000 invånare och snart skulle den fusionera sig med Köpenhamn.

På 30 år har denna lilla stad vuxit med nästan 10 000 personer. Många säger att utan kommunalråden hade det aldrig gått.