Öppna dörrarna

Att demokrati betyder folkstyre vet minsta lågstadielev.

Problemen börjar när man ska förklara fenomenet. I den bästa av alla världar borde just folket få vara med och bestämma om i praktiken allting. I ett litet stamsamhälle kan det fungera, men givetvis inte i en nationalstat där hela statsapparaten skulle gå i stå. Följaktligen har vi en representativ demokrati där våra valda beslutsfattare ibland låter folket, denna ogripbara och oformliga massa, göra sin mening hörd (utanför själva valproceduren) i rådgivande folkomröstningar – som beslutsfattarna givetvis har rätt att strunta i. Något som de gjort några gånger, bland annat i två folkomröstningar om huruvida vi skulle ha högertrafik eller inte. Folket sa nej – två gånger, men vi håller oss till höger i alla fall. Och vissa saker är inte ens lämpliga att folkomrösta om – även om nu folket tycker annorlunda.

Att folket, som valt att låta sig representeras av valda styresmän, ska ha möjlighet till insyn, det vill säga direkt få reda på hur diskussionerna mellan våra företrädare  förlöper och på vilka grunder beslut fattas, tycker vi i vår del av världen är näst intill självklart.

Men det är inte alltid som denna idealbild existerar – inte ens ute i kommunerna.

Mörbylånga kommun har plötsligt beslutat att det ”demokratiska experimentet” med öppna ks-sammanträden ska upphöra.

Anledning?

Enligt kommunalrådet Ingvarsson (M), blev det ”för mycket politik” i kommunstyrelsen som ska vara en ”produktionsstyrelse” och ägna sig åt styrning, ledning och samordning.”

Vi skulle här kunna komma med en längre betraktelse över denna utveckling grundad på ett otal lärda mäns och kvinnors funderande över hur man kan utveckla demokratin till att på ett praktiskt sätt närma sig folkstyre i sin renaste form.

Vi nöjer oss med att hävda att grundbulten i stats- och kommunbygget ska vara konstruerad så att i varje sammanhang där skattemedel är inblandade ska dörrarna vara helt öppna. Allt ska vara öppet. Det ska aldrig finnas några hemligheter eller stängda dörrar i de sammanhang (och det är i stort sett alla) där medborgarnas pengar används.

Men hur skulle det se ut? Känsliga socialtjänstärenden, militära äventyrligheter, förhållande till främmande makt med mera, med mera.

Det gör ingen skillnad – grundtanken ska vara öppna dörrar. Inte som i Mörbylånga där man av grumliga skäl stänger portarna.