Olösliga skolknutar i Borgholm?

”Nu måste den här frågan lösas en gång för alla”, säger kommunalrådet i Borgholm, Lisbeth Lennartsson (C), i dagens Ölandsbladet med anledning av de återkommande skoldiskussionerna. Och vi tycker självklart att hon har helt rätt.

För den utanförstående verkar annars problemet med småskolor med ett litet elevunderlag, och där lokalerna är i behov av miljonrenoveringar, inte olösligt. I Borgholms fall finns en hyfsat modern skola – Rälla, som skulle enkelt skulle kunna ta emot de elever som skulle bli husvilla vid en eventuell nedläggning av såväl Runsten som Gärdslösa. Att som motståndare till alla skolnedläggningar tala om ”oerhörda avstånd” för barnen är faktiskt inte helt med sanningen överensstämmande. Det rör sig om någon mil, inte tiotals mil som i Norrlands inland.

Däremot har vi full förståelse för mindre rationella, men höst påtagliga, känslomässiga argument, om utarmning av byar och liknande vid en skolnedlägning. Det kan vara dystert, men det är inte liktydigt med jordens, eller ens byns, undergång.

Men vad vilja beslutsfattarna i de olika partierna?

Någon oerhörd samsyn mellan de tre stora partierna verkar det inte finnas. Inom Centern är meningarna delade, trots ett ansträngt ekonomiskt läge som inte skulle bli bättre av en nödtvungen investering enbart i Runsten på kanske 25 miljoner kronor.

Socialdemokraterna verkar också vackla och håller ett blött finger uppe i opinionsvindarna. Moderaterna är det enda parti som klart deklarerat att kommunen kan klara sig med fem skolor.

Trots att det gick åt pipsvängen med en enda sammanslagen kommun på Öland, skulle vi gärna vilja slå ett slag för ett utökat samarbete i stället. Det går ju bra med Räddningstjänsten, så varför inte inom skolvärlden? En gemensam skolförvaltning med en skolchef och en lämplig politisk styrning skulle kunna lösa många knutar som ur uppbundna på kommungränsen. Gårdby och Glömminge skolor, som står inför omfattande ombyggnader och renoveringar, i den södra ö-kommunen ligger exempelvis inte alltför långt ifrån Runsten…

***

Katastrofmoderaterna i Kalmar…ja, herrejistanes vad har de för sig där på andra sidan bron?

Affecionados till den danska politikersåpan Borgen får nu, på nära håll, se ett spektakel som inte går av för hackor. Skulle vi försöka, som det heter på nysvenska, pitcha  följande synopsis till några tv-seriemakare skulle vi förmodligen bli utkastade innan latten ens var urdrucken:

”Alltså, tänk så här. Vi har ett maktfullkomligt sosse-kommunalråd som limmar på det moderata  oppositionsrådet som har en ganska moderlig framtoning. Hon bryter med sina borgerliga kompisar i Alliansen och lierar sig i en gemensam politikergrupp med sossen. Kort därefter visar det sig att han och hon, som båda är gifta på var sitt håll, blivit ett par.

Tänk drama och alla emotionella förvecklingar.

Nå, nu kommer dilemmat: vem ska avgå? Han eller hon?

Tänk återigen, drama och emotionella förvecklingar.

Självklart blir det hon. Och nu måste Moderaterna välja ett nytt oppositionsråd. Dunkla krafter lurar i buskarna och media rapporterar om gubbvälde och frimurare. Kan det bli bättre? Nå, till slut vaskar en valberedning, som leds av en visserligen sympatisk men ändå looser-stämplad riksdagsledamot, fram tre helt osannolika kandidater: en storbonde som gillar LaCoste-tröjor, en glad knäppis med runda kommunistglasögon och så en ung, fräsch, framåt tjej som inte har någon som helst politisk erfarenhet – men ett jäkla go.

Vad är oddsen för att hon ska ta hem spelet i en medlemsomröstning? Ganska låga. Självklart jublar M-medlemmarna: ”Henne ska vi ha!”

Dagen efter medlemsomröstningen läcker någon (frimurarna?) att hon egentligen är sosse. Hon har ju sökt jobbet som socialdemokratisk partisekreterare. Visserligen för sex år sedan, men ändå. Men denna nya vändning hinner inte ens ta fart, innan det blir dags för en högst formell omröstning av moderaternas 13-mannaråd – fullmäktigegruppen.

Och vad händer? Herregud, det är ju bara formalia. Tjejen har ju redan tagit hem spelet. Men någon (frimurarna?), fronderar och föreslår LaCoste-bonden som inte backar utan glatt säger javisst ställer jag upp – trots att han nyss fått dyngstryk i medlemsomröstningen.

Och nu fixar (frimurarna?) så att bonden vinner. Och det är inte såååå konstigt, för han kan rösta på sig själv eftersom han är medlem fullmäktigegruppen och det är inte uppstickartjejen.

Och nu börjar…

– Ja, tack det räcker här. Det är helt enkelt för osannolikt. VI skippar det, tyvärr.