Nobelpris ekonomi – bekräftade fördomar

Det är fortfarande Nobeltider – ända fram till den 10 december faktiskt. Pristagarna är utsedda. De tre senaste: Peter Diamond, Dale Mortensen, samt Christopher Pissarides, får dela på Riksbankens pris till Alfred Nobels minne – ekonomipriset.

I runda slängar får de tre ekonomiprofessorerna dela på tio miljoner kronor.

Varför?

Främst för att pristagarna utvecklat en teori som kan användas för att förklara varför det kan finnas arbetslösa samtidigt som det finns ett hyfsat stort utbud av arbete. De har även fört fram teorier som behandlar svårigheten för säljare och köpare att sammanstråla på den så kallade ”marknaden”.

Själva hade vi gärna sett en annan pristagare – Laurence ”Larry” Kotlikoff, professor vid Bostons universitet. Det är samme Kotlikoff som hävdar att USA:s framtid är synnerligen dyster om inte Obama-administrationen på allvar tar itu med en rejäl skattereform parat med en sjukvårdsreform (av ungefär svensk modell), och som dessutom gått till storms mot bankchefernas miljonbonusar som han anser vara en styggelse.

Kotlikoff gör kraftigt avtryck lite här och var utan att behöva inneha Nobel-status. Senast i SvD där ekonomiredaktör Andres Cervanka (10 oktober) skriver om just Kotlikoffs kritik av banksystemet.

Kotlokoff liknar vårt moderna finanssystem vid ett gigantiskt pyramidspel som förr eller senare kraschar – vilket vi har uppenbara och nutida bevis för...

Alla banker lever ett synnerligen bräckligt liv. Ponera exempelvis att samtliga kunder i låt oss säga Ölandsbanken, eller någon annan bank vilken som helst, bestämmer sig för att plocka ut sina pengar omedelbums. I finanskretsar kallas det för en ”rusning”. Man behöver inte vara överbegåvad för att inse vad som händer.

Bankerna har inte täckning för dina pengar. Det spelet kallas för bråkdelsreserver. Kapitaltäckningen ligger på en bråkdel.

När du sätter in dina pengar kan banken förmera dem genom att leka affär med roliga värdepapper från fjärran länder i hopp om att maximera vinster på dina pengar. Men som verkligheten visar kan det roliga ta slut fruktansvärt snabbt – HQ Bank är ett näraliggande exempel.

Hela spelet bygger givetvis på förtroende – och att staten garanterar insättarnas pengar. Men med vad? En ny finanskris skulle tvinga samma stat att trycka nya pengar. Och genast skulle vi vara nere på tysk förkrigsnivå.

Kotlikoffs förslag som skulle göra slut på bankernas roulettespel – och miljonbonusar, är att bankerna återgår till sin ursprungliga roll som förmedlare av tjänster. Hans modell som kallas Limited purpose banking kan liknas vid ett stort fondhus. Varje krona på ett konto backas upp med lika mycket tillgångar i form av obligationer eller andra papper, alltså som en fond.

Tar du exempelvis ett vanligt lån förvandlas det till en fond för någon annan att investera i. Bankerna tar således inga egna risker. Lånen skulle, i Kotlokoffs förslag, kreditvärderas av en statlig myndighet där transparensen, som det heter på nysvenska, skulle vara total.

Spekulation skulle inte upphöra, men det skulle ske med egna och inte andras pengar.

Även om nu Kotlikoffs förslag stöds av flera Nobelpristagare, däribland två av de ovan nämnda, vågar vi inte vara optimister. Vi får fortsätta att sjunga på Hasse och Tages gamla slagdänga: ”vad i helvete har de för sig på banken efter tre?”

Och det märkliga är att det fortfarande inte är någon som riktigt vet...

***

Vi registrerar att pressgrannar, däribland DN, Folkbladet i Norrköping och Barometern, noterat att fem misstänkta för en omfattande stöldturné har åtalats. Barometern skriver att ”flera av de åtalade har närmast bott på en camping på Öland, en camping som används som tillfällig flyktingförläggning”.

Vidare påpekas det att ”de åtalades bil stoppades i Norrköping full med stöldgods.”

Det är oerhört trist när fördomar bekräftas på det här sättet. Livet blir inte enklare för pk-etablissemanget heller...