Naturresurskapitalism –  svåra överväganden

Vi har med visst intresse följt turerna kring Nordkalk AB:s försök att utöka sin verksamhet i Bunge på Gotland. I korthet är bakgrunden följande:

Den 5:e juli gav Mark- och miljödomstolen företaget tillstånd att bryta kalk i Bungeområdet. som ligger på norra Gotland. Problemet är att området ligger i ett tidigare utpekat naturområde med mängder med rödlistade arter och att området planerats för att ingå i en nationalpark. Två regeringsbeslut, ett socialdemokratiskt samt ett borgerligt, har dock öppnat för kalktäktsverksamhet i området.

När företaget så dundrade in i området för att avverka skog som låg i vägen” (Ojanareskogen) medförde det protester av orkanstyrka – åtminstone i medierna. Grundtonen i rapporteringen har förstås varit den att företaget, som utlovat 60 nya jobb, begår någon slags våldtäkt på oersättliga naturvärden – och att grundvattnet hotas.

Av vad vi förstår har protestanterna till stor del kommit till Gotland från alla delar av landet. Bland många utsocknes lade vi särskilt märke till ett vältaligt kommunalråd från Karlskrona, Sofia Bothorp (MP), som omhändertogs av en ditkallad kommenderingsstyrka på inte mindre än 70 poliser.

För ögonblicket verkar ställningarna vara låsta efter att länsstyrelsen gått in och stoppat avverkningen. Parterna väntar också in ett HD-domslut i ärendet.

Vi tar inte ställning i den aktuella sakfrågan, men vi anar att liknande företeelser, det vill säga naturresurskapitalism kontra naturbevarande kommer att bli allt vanligare framöver. Nu senast protesterar samer kring Jokkmokk mot en planerad gruvbrytning i området.  Det talas om den största järnmalmsfyndigheten någonsin som bara ligger och väntar på att kapitaliseras. Icke-samer som gärna ser en utveckling i Jokkmokk med mängder av jobb och inflyttning till en tidigare avfolkningsbygd– en liknande gruvstart i Pajala medförde 1 000 (ettusen) nya jobb – säger förstås: go ahead (gruvbolaget ägs till största delen av britter).

Det är inte alldeles enkelt att leka vis Salomo i sådana här fall. Vad skulle exempelvis ölänningarna säga om Cementa, som ligger mitt i ett Natura 2000-område, plötsligt tvingades ställa in verksamheten?

Nå, vi har dock en viss tillförsikt när det gäller det ”lokala förståndet” i största allmänhet. Exempelvis finns det inte en enda riktig ölänning som skulle ge klartecken åt Gripen gas och deras planer på provborrningar. Vi tror också att gotlänningarna själva, som besitter den lokala kunskapen och som givetvis även tänker på vad de vill lämna efter sig åt sina barn och barn-barn, har förstånd att ta itu med Nordkalk utan alltför mycket av yttre inblandning.