Modig Martin hoppar av

Lönar det sig med civilkurage och hur skulle det se ut om den aldrig tog plats. Har du funderat på hur du skulle göra om du passerade två personer som ligger i en hög och slåss och den ena verkar vara i hopplöst underläge? Vågar du gripa in? Eller är du rädd? Det finns de som har agerat och som faktiskt har fått betala med sina liv.

Att visa sitt mod och ställningstagande är inte alltid gynnsamt momentant. På sikt är det ändå det enda rätta att göra. En skolledare vars högstadieskola led av den ena nedskärningen efter den andra ställde sig en gång upp och sa:“Nu får det vara nog. Jag kan inte vara rektor för denna skola som lider svårt av ideliga besparingar. Jag slutar som rektor om inte ni politiker tilldelar oss mer resurser.“ Hon slutade förstås för några medel till ungdomarna blev det aldrig.

Det omvända förhållandet har också betraktats på håll. En välkänd politiker i Kalmar län är bekant som en person med rasistiska åsikter, ja ganska obehagliga åsikter överlag som inte enbart gäller människor från andra länder. Denne person gillar ej heller djur. Personen i fråga fäller också ideliga kommentarer om sjukskrivna lathundar, om raggarpack från Torsås, ja det gäller då människor med enormt läckra bilar av amerikansk typ. Denne politiker accepteras rakt av i partiet och man slår ifrån sig frågan hur en sådan person kan lyftas fram av de egna trots att enorma brister finns med grund i människofientliga värderingar. Svaret som lyder brukar vara: ” Ja men denne person är ju sådan. Det vet ju alla.“ Men ingen vågar utmana, kanske allt för rädda om sin egen karriär.

I en debattartikel i Dagens Nyheter berättar chefredaktören och ansvarige utgivaren av nyhetsmagasinet Fokus att han avgår från Presstödsnämnden eftersom han anser att Nationaldemokraternas tidning Nationell idag inte borde få presstöd: ”För egen del kan jag inte medverka till att skattepengar finansierar rasism och därför lämnar jag min plats i Presstödsnämnden.“ Rätt eller fel spelar ingen roll: Han följer sitt hjärta och kliver av ett prestigefyllt uppdrag. Han väcker debatt och ställer frågor som kräver svar. Det är civilkurage. Bra gjort Martin Ahlquist, men det är långt ifrån alla som håller med.