Märkliga Ötab och Mellanöstern

– Ständigt denna Vessla, utbrister privatdetektiv Ture Sventon gång efter annan.

Och det är inte utan att Ölandsbladet gör detsamma, dock med andra, utbytbara objekt men ändå med en gemensam nämnare : Ötab, Edmark och Öholm.

’Bryggans vänner’ ett annat objekt där varken vänner eller brygga finns i sinnevärlden, har återigen kalfatrats av de rättsvårdande myndigheterna. Denna gång i hovrätten.

Vi har tidigare undrat om det inte är fel målsägare som suttit i vittnesbåset. En undran som nu också åklagaren tog upp när han inför sittande rätt hävdar att han betraktar den förre turistvd:n som medansvarig och medverkande till brottet som går under rubriken ”trolöshet mot huvudman”.

Huvudman i det här fallet är Ölands Kommunalförbund och inte den förre turistordförandens parhäst.

Självklart är det kommunalförbundet – och därigenom förstås Ölands skattekollektiv –  som lidit, inte bara ekonomisk, utan även ideell skada genom fakturadribblandet i turistbolaget.

Då Edmark blev frikänd i tingsrätten finns det inte mycket som talar för att hovrätten kommer att komma till någon annorlunda slutsats. Särskilt inte som Öholm hävdar att Ötab inte lidit någon som helst skada.

Förhoppningsvis är det slutpunkten på ett ganska sjaskigt efterspel till Ötab:s konkurs.

Annars väntar vi för övrigt fortfarande på att det så kallade näringslivet träder fram och säger hur de kan tänka sig en nysatsning på turistområdet. Det kan väl ändå inte vara så att Ölands kommunalförbunds räddningsaktion efter konkursen räcker för att blåsa liv i det som hävdas vara öns viktigaste näringsgren?

***

Härförleden kommenterade vi på denna plats en detalj – nedsläckningen av internet och mobiltelefonin –  i det egyptiska maktspelet.

Mellanöstern och särskilt Levanten upphör dock aldrig att fascinera. Några av oss som har praktisk och reell erfarenhet av området ifråga vet det – av ibland dyrköpta erfarenheter. Fullkomligt oväntade och totalt otänkbara saker inte bara händer utan hör till normaltillståndet.

Ett färskt exempel är denna kavallerichock på kamel (!) och fullblodsaraber som Mubarak-trogna gjorde under onsdagen på Befrielsetorget (Midan Tahir) i Kairo.

Enligt uppgifter från utländska media ska många av provokatörerna ha varit poliser. Och denna föreställning ska ha varit en varning från det hotade etablissemanget om hur det kan gå om arabvärldens folkrikaste nation kastas in i totalt kaos.

Det finns anledning till oro. Exempelvis har Israel som bekant ett fredsavtal med Egypten sedan 1981 (då man lämnade tillbaka Sinaihalvön). Hur går det med detta avtal om andra krafter tar över? Hur kommer Hamas att reagera i Gaza, Hizbullah i Libanon och så vidare, och så vidare.

Grundproblemet över hela arabvärlden är annars givetvis den totala hopplöshet som de unga, vilka utgör en tung majoritet av befolkningen, känner. Trots utbildning är möjligheterna till utkomst och ett drägligt liv minimala för att inte säga infinitesimala. Självklart ger detta tillstånd till upprördhet över den egna situationen, särskilt när man på nära håll kan betrakta ett välmående EU.

Att som vissa bedömare jämföra skeendena i Nordafrika och Mellanöstern på liknande sätt som folkresningarna i Europas gamla kommunistländer är inte korrekt.

Framför allt finns det ingen klar demokratisk agenda i exempelvis Egypten. Något som kanske EU:s utrikesminister Ashton –  eller åtminstone Carl Bildt kraftfullt kunde twittra igång?