Livet på Öland utan bro…

Att Ölandsbron fyllt 40 i helgen har givetvis slagits upp ordentligt i inte bara Ölandsbladet och andra media i närregionen, utan även i rikspress, radio och tv.

Idag är bron en så självklar del av regionens liv, för att inte säga näringsliv, att den inte går att ”tänka bort”. Kontrafaktisk historieskrivning, som oftast betraktas med snorkig misstänksamhet av fackhistoriker, är dock en alltmer populär gren av de humanistiska vetenskaperna. Så om vi tar oss friheten att radera bort Fritz Börjessons motion av år 1956 där det pläderades för att ”brofrågan skulle prövas igen så att en Ölandsbro kunde tas in i femårsplanen för storbroar 1960 - 1964” – hur hade livet på Öland sett ut då?

Självklart är det en fråga som inte går att besvara med lätthet. Det går inte att extrapolera statistiska kurvor hur som helst. Idag susar exempelvis cirka 3 500 utpendlare och nära 1 000 inpendlare över bron tillsammans med drygt 700 tyngre fordon som står för import och export av förnödenheter till och från ön – varje dag.

Utan bro hade vi inte sett denna utveckling. Men är det helt givet att Öland hade betraktats som en obetydlig kalkklippa utslängd i Östersjön, utan större värde och med ett invånarantal i paritet med Hästmahult eller så?

Några saker tar vi oss friheten att garantera i vårt scenario över ett Öland utan broförbindelse:

Det hade funnits mängder med färjeförbindelser och vidhängande näringsliv (kiosker, allmänservice med mera). Mörbylånga - Bergkvara, Färjestaden – Kalmar (förstås), Borgholm – Oskarshamn, Mönsterås och eventuellt Stockholm, Byxelkrok - Oskarshamn, Gotland samt även Stockholm.

Öland hade fått än mer EU-bidrag såsom varande en ”äkta” ö.

Lasarettet i Borgholm hade funnits kvar med BB och allt.

Det är inte helt omöjligt att det hade investerats i ett flygfält modell större. (Det fanns tidiga planer på ett storflygfält på Kalkstads Alvar…).

Öland hade förmodligen varit en enda kommun och befolkningen hade varit mer utspridd och inte som idag koncentrerad kring navelsträngen.

Antal invånare? Idag finns det cirka 25 000 invånare på Öland. Är det absolut säkert att antalet invånare i det brolösa scenariot hade varit försvinnande litet, eller åtminstone betydligt lägre? Ingen vet säkert, även om så kallade sakkunniga bedömare säger sig kunna garantera en kräftgång. En kvalificerad gissning säger kanske 10 000 färre. Men ser man på Gotlands befolkningsstatistik blir man lätt förvånad. Där har antalet invånare ökat under den senaste tioårsperioden.

Näringslivet? Vi tror inte att Forsheda (som ändå har flytt ön) eller Guldfågeln hade etablerat sig här. Men vem vet vilken kreativitet som hade sprudlat på ön när vi-känslan hade blivit så mycket större utan fast förbindelse? Dessutom hade inte Öland stått vid sidan av den it-explosion vi nu upplevt och fortfarande upplever.

Turismen hade säkerligen inte minskat. Däremot hade Öland blivit något mer exklusivt, vilket kan vara ett värde i sig.

En ort som verkligen hade förlorat i sammanhanget är Kalmar. Hur skulle residensstaden stå sig utan öländsk arbetskraft? Ganska slätt. Och vi kan garantera att IKEA hade inte övervägt Kalmar för en sekund om inte Ölandsbron hade funnits – och då hade förstås inte Hansa City heller existerat.

Nå, sådana här spekulationer kan man hålla på med i det evinnerliga. Bron finns där och vårdas ömt av Trafikverket som betraktar den som en av landets viktigare trafikleder.

Ölandsbron verkar för övrigt också vara den sista rejäla infrastruktursatsningen i länet så den måste, bortsett från säkerhetsmässiga skäl, hållas i stånd och putsas på som ett slags minnesmärke över den tid då statsmakterna var betydligt generösare mot länet.