Ledare: ”Pandemiåret blev genombrottet för Ölands världsarv!”
Det blev inget jättefirande på tjugoårsdagen i veckan. Rådande världsläge omöjliggjorde större aktiviteter.
Det passar nog också tjugoåringen ganska bra. Inte för mycket ljus på jubilaren. Typ lagom är bäst.
Vi var nog många som hade stora förhoppningar och förväntningar 2000 när utnämningen av Södra Ölands Odlingslandskaps världsarv gjordes i australiensiska Cairns.
Jag var faktiskt i Cairns det året och kontrasterna till Öland kunde inte varit större i den regnskogs-stad som en gång skapats av guldletare.
Visst hoppades ölänningarna att världsarvet skulle kunna ge guld.
Det blev inte så. I alla fall inte i den utsträckning att vi kan tala om ”guld”.
Vårt världsarv som kom att omfatta nära en tredjedel av Öland var redan från födseln annorlunda än andra världsarv. Ett odlingslandskap är svårare att förklara än exempelvis ett mer handfast objekt som Visby, Birka och hällristningar i Tanum.
Vårt världsarv på Öland är inget som syftar till att bevara i den bemärkelsen. Här handlar det om att visa upp ett landskap som förändras av människan över tid.
Inte sällan har världsarvet använts som ett argument mot modernare arbetsmetoder och framtidsutveckling av södra Öland. Tyvärr har Unesco själva velat i hur den ursprungliga världsarvsutnämningen ska tolkas.
”Helt enkelt är det inte att förstå Ölands världsarv, men så är det ju också med våra barn. Vi älskar dem, även om vi inte alltid förstår. Var tid har sitt stök, det handlar om trots och mognad.”Peter Boström
Sagt till Unescos försvar så är ölänningarnas egna webb-adressen till Södra Ölands Odlingslandskap förenklad till sodraoland.com, bara ett exempel på hur vi fått jobba med vårt eget världsarv.
Helt enkelt är det inte att förstå Ölands världsarv, men så är det ju också med våra barn. Vi älskar dem, även om vi inte alltid förstår. Var tid har sitt stök, det handlar om trots och mognad.
Vid tjugo års ålder har världsarvet mognat. De allra flesta ölänningar känner en stolthet när vi höjer våra glas och hurrar för att vårt världsarv nu med sina tjugo år blir vuxet.
Pandemiåret 2020 blev på något sätt året då världsarvet lyfte. Turistchef Johan Göransson talar om att det aldrig tidigare varit så många som vandrat, cyklat och upptäckt södra Öland som under det här året.
Både ölänningar och utsocknes har använt stigar och leder som aldrig förr. Utflyktsmålen har blivit energistationer för oss människor under ett annorlunda år, liksom södra Öland är ett annorlunda världsarv.
En optimistisk förhoppning är att tjugoåringen i och med sitt genombrott nu kan fortsätta växa i sin roll för Öland.
