Ledare: ”När bussen inte längre blir ett alternativ för ölänningarna!”
Någon har satt pekfingret i vädret och försökt känna av vinden. Hur mycket mer kan vi höja priset, hur många fler linjer kan vi lägga ned - utan att kunderna försvinner.
Låt oss konstatera att det där fingret i luften inte höjts på Öland. För där blåser det. Mycket.
Låt oss först ta det som är bra med KLT, för det finns några turer som har högre prioritet och som då också används mer frekvent.
Mellan Borgholm och Kalmar central går det buss en gång i halvtimmen. Samma sak med sträckan Mörbylånga-Färjestaden-Kalmar central.
Från Ölands Köpstad till Hansa City går det upp emot fyra bussar i timmen.
Det här är också busslinjer som används flitigt, bussarna är välfyllda. Resenärerna finner snarare en vinst i att använda buss, slippa parkeringsavgifter och rent tidsmässigt görs inga fördelar med att ta bil.
Men sen? Öland i övrigt?
En fem-procentig ökning på de få turer som går. Framöver kanske höjd regionskatt och betala för busslinjer som inte ens går längre?
Här behövs ett ordentligt omtag, där Ölandskommunerna måste bli delaktiga. För egen del krånglar jag mig sträckan Färjestaden-Borgholm, Ölands överlägset största orter. Det innebär cykel, lång väntan på bussbyten i Glömminge och hån varje gång som Borgholmsbussen bränner rakt förbi Färjestaden/Möllstorp utan att stanna, vilket är fallet varje gång. Helt otroligt, Ölands mest givna knutpunkt!
Inför höstlovet undersökte vår elvaåriga dotter möjligheterna att ta buss från Färjestaden till Gårdby, två orter med tätt utbyte i allt utom bussar. Det går inte en enda buss dagtid. Jag visste faktiskt inte att det var så dåligt.
Jo, dottern kunde läsa finstilt i KLT:s fina app, kopplat till KLT:s dyra biljettsystem, att det går att beställa närtrafik till Gårdby. Det där att man ska ringa några dagar i förväg och boka sin resa. En snygg produkt på papper att visa upp, som idag används av ytterst få resenärer, eftersom det upplevs så oerhört krångligt.
Med färre bussturer och färre möjligheter blir också resenärerna mindre i antal på de turer som faktiskt finns att tillgå. Priset, och en massa ”zoner”, spelar också en avgörande roll i familjer som samtidigt ska klara av elräkningen.
En prisökning på fem procent må inte göra jättemånga kronor, men det handlar om den där ”kanten”. Den där ”kanten” som till sist gör att bussåkaren ger fan i bussen. När man får lösa sina resor på annat sätt och bussen helt enkelt inte ens längre blir något alternativ.
